Markus skrev för ett tag sedan ett inlägg om Lekholmen, ett ställe jag tillbringat omkring 15 somrar på sedan det första barnlägret ca 1994. Framförallt har det blivit många läger och speciellt har det blivit många konfirmandläger. Med tre församlingar som egentligen idag är en och samma församling. Konceptet har varit ungefär det samma, gänget likaså. Och det ska sägas att jag har njutit de gånger jag fått vara med.
Också den här sommaren ska jag vara på Lekholmen. Efter en paus på ett par år ska jag vara med på konfirmandläger, men det här året blir det andra bullar. Jag ska åka ut med min nya församling, den vars område jag flyttade in på för ett knappt år sedan.
Det känns pirrigt på många sätt. Dels är det jättespännande att få se hur en för mig helt ny församling arbetar, dels känner jag med över tio skribasomrar på nacken en lätt oro inför sommarens utmaning. Det finns en del frågor som inte kommer besvaras innan lägret är slut:
Kommer jag att hitta min plats i teamet? Klarar jag av att axla den roll som getts mig? Har jag nog att ge?
Förstå mig inte fel. Jag tror inte det ska bli några problem alls, men visst är det spännande och annorlunda. Det ska det också vara.
I den gamla församlingen hade jag en ganska klart inrutad roll, i den nya får jag göra sådant jag inte gjort så ofta i församlingssammanhang. Jag litar på att det kommer gå bra.
Och jag är lite spänd och orolig, så där som en ska vara inför en ny utmaning. Pirrig på ett bra sätt.
aktuellt, Andetag, Konfirmandläger, Läger, Lekholmen, Skriba
