Vardagstro och söndagstvivel

aktuellt,Andetag

Att vilja eller inte vilja ha barn

15 Nov , 2013, 16.14 Sofia Mirjamsdotter

 

I Sverige har frivillig barnlöshet varit föremål för diskussion under några veckor. Det handlar alltså om personer som frivilligt väljer att inte skaffa barn. Många av dem berättar att de ses på med skepsis. Att inte vilja ha barn tycks i vissas ögon vara det yttersta beviset på att det är något stort fel på en. Den som öppet går ut och säger att hen inte vill ha barn anklagas för att ljuga för sig själv, eller för att hata barn i största allmänhet.
I samma veva diskuteras den här bloggen, motvilliga mamman, skriven av en mamma som inte alls tycker att det är särskilt kul att ha barn. Folk frågar sig varför hon skaffade barn överhuvudtaget, och tycker att hon verkar vara en synnerligen osympatisk person. Det finns en väldig motsägelse i detta, att man å ena sidan dömer ut personer som inte vill ha barn samtidigt som man dömer ut den som har barn utan att älska föräldraskapet.

Jag har varit inne på det här ämnet tidigare, i inlägget Får en förälder vara mänsklig? Svaret är förstås ja. Föräldrar är också människor. Och det är inte alltid roligt att ha barn, vilket inte säger ett dugg om kärleken till barnen. Det kan vara fruktansvärt jobbigt att vara förälder. Att säga det är inte samma sak som att säga att en inte älskar sina barn. Jag till exempel, jag älskar mina barn över allt på jorden. I och med att dom finns är dom det viktigaste i mitt liv. Därmed inte sagt att jag tror att livet utan barn är meningslöst, eller att jag älskat att vara förälder i varje givet ögonblick. Särskilt inte när barnen var små. Jag var en kass småbarnsmamma. Jag hade inte den energi som jag hade behövt för att vara den mamma jag ville vara. Det gör mig inte till en i största allmänhet dålig förälder. Snarare gör det mig till en alldeles normal förälder. Och jag tror att det är sunt att då och då diskutera baksidorna med föräldraskapet. Att erkänna att en inte räcker till. Jag tror att det skulle få oss alla, både föräldrar och barn, att må lite bättre. Istället för att snegla på alla utåt sett perfekta och lyckliga människor och tänka att alla andra är bättre än en själv.

Att känna sig själv så pass mycket att en vet att en skulle vara en sådan förälder som inte skulle uppskatta föräldraskapet och därför väljer bort egna barn i sitt liv är inte ett tecken på att en är en ond människa. Egoistisk? Tja, kanske. Men ännu mer kanske man tänker på det eventuella barnet, och att man vill att ens eventuella barn ska ha helhjärtade föräldrar som verkligen älskar att vara föräldrar. Det är ju inte heller så att alla som väljer barn gör det på grund av altruism.

Möjligen tänker jag att personer som är så medvetna och gör ett så genomtänkt val att de kommer fram till att föräldraskapet inte skulle passa dem, kanske vore de lämpligaste föräldrarna.

Oavsett så har jag svårt att förstå varför vissa är så måna om att lägga sig i andras livsval, döma ut dem eller klanka ner på dem. Oavsett om det handlar om att skaffa väldigt många barn eller inga alls. Jag har även sett argumentet att valet att inte sätta barn till världen sticker i ögonen på dem som inga kan få. Men hur kan en persons val att inte ha barn förändra situationen för den som inte kan få några? Hur blir det bättre för den som inte kan få barn om någon annan har möjlighet att välja och väljer bort?

Läs gärna Lena Andersson om sitt ickeval att fortsätta att inte vara mamma, och den här artikeln om Stina och Jonas Morian som valt bort föräldraskapet.

Läs också

5 kommentarer

  1. Tack för din länk! Det känns bra att ha nått fram till några stycken i alla fall, som förstår vad jag menar. =)

    • Sofia Mirjamsdotter skriver:

      Jag tror att väldigt många känner igen sig i det du skriver, men att få saker är så tabu att prata om. Du gör en bra och viktig insats tror jag!

  2. amal asry skriver:

    Spännande att läsa din text
    tack

  3. Sandra Lantzfred skriver:

    Vilken bra text!!!

    Har dock en lite annan syn vinkel på det hela åsså!! (Dock inte bara denna vinkeln som är grunden till mitt val)

    Jag är en av dom som överväger att inte bringa fram barn till världen på grund av Många Privata anledningar!
    Dock tänker jag inte bara på Mig Själv när det kommer till föräldraskapet!
    Jag tänker även på Barnets Psyke och Barnets Framtid!!!

    Jag Personligen äger ingen självkänsla…. Barn gör inte som man säger dom gör som man gör!!!

    Så det innebär att jag kommer att uppfostra ett barn som kommer vara utbränd innnan den är tio år gammal! Som aldrig kommer duga för sig själv och alltid kommer vara underlägsen alla andra!!!

    Saken är den att jag Kan Inte lära ut något till ett barn jag själv inte har!!!

    Det är åsså en vinkel jag tycker att folk som ser konstigt på ”oss” och dom som är sura på ”oss” för att Dom inte kan få barn bör tänka på!!!!

    Tack så mycket för en bra artikel 🙂

    //Sandra

  4. 1970 skriver:

    Härligt att läsa ! orsaken till att jag själv frivilligt avstått från egna barn är att ajg vet att jag p ga ett funktionshinder behöver så mycket egen tid att jag psykiskt inte skulle klara av att vara förälder.Kan säkert vara svårt för många att respektera-men så råkar dt nu vara. Ett(eller flera barn) mindre för socialmyndigheterna att ta hand om-helt enkelt !

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *