Igår besökte jag en flyktingförläggning och träffade en familj som väntade på besked om uppehållstillstånd. De hade bara en önskan – att få börja om sitt liv i ett land med trygghet, fred och mänskliga rättigheter. Men det finns ingen garanti att denna familj ska få sin högsta önskan uppfylld och leva i ett land med grundtrygghet. Det kan hända att migrationsverket anser att deras liv i deras hemland är tillräckligt tryggt. Tillräckligt tryggt, vad är det ens? Och hur kan man definiera det?
Jag blev än en gång påmind om hur grymt privilegierad jag är, och hur mycket jag tar för givet. Jag är fylld av frågor jag inte kan hitta något svar till. Familjen jag träffade kom från ett land som jag varnas från att resa till av utrikesministeriet, men som migrationsverket anser att är tillräckligt tryggt för att utvisa flyktingar tillbaka till. Varför är det farligt för mig men inte för dem? Varför är det tillräckligt tryggt för dem men inte för mig att vistas där? Varför är min trygghet viktigare än deras?
Om jag inte känner mig trygg på en plats/gata/byggnad/område, är min första instinkt att fly stället. Att komma bort från det för att känna mig trygg igen. Varför får inte de flyktingar som inte känner sig trygga, inte fly den platsen?
Jag förstår ingenting. Men mina armar och mitt hjärta är öppnare än någonsin. Välkommen till tryggheten.
