För att kunna skriva mitt förra inlägg var jag tvungen att gå igenom sorgliga och tunga minnen för att sen, och jag stod i morgonfulla bussen just då, bli tårögd av tacksamhet då jag kunde säga för mig själv att jag mår bra, att jag kom igenom och att det gick bra! Bokstavsillustrationen ovan har med tillfrisknande att göra. Men orden har gett mig både magknip och varit en bra daglig tankeställare.
Jag hittade detta citat då jag ännu var utmattad. Jag drogs till betydelsen av orden för det var ju så jag desperat önskade att det skulle vara. Att jag skulle ha fina, glada tankar och att jag tack vare dem skulle se alldeles strålande vacker ut. Men jag kunde bara tänka mörka tankar och jag kände att mitt utseende var så avlägset från ”lovely” man kunde komma. Orden blev som en skymf mot mitt dåvarande mående och gav mig mer magknip än uppmuntran. Vi säger ju att ”skönhet kommer inifrån”, men man ska för Guds skull inte använda de orden varje chans man får!
Men jag vill ta till mig dessa ord nu. För nu när jag mår bra och har redskap för att desarmera utmattningen när den gör sig påmind blir Dahls ord istället en bra påminnelse för mig. Jag har fortfarande lätt att ta till mörka moln och pessimism, men det hjälper inte mig, och allra minst min nästa, att jag går omkring och åskar och klagar. Så jag låtsas tills jag lyckas skapa positiva tankar, slappna av i ögonbrynspartiet, gå lite rakare i ryggen, se andra människor, bekräfta andra och älska andra. För det är ju det det handlar om. ”Lovely” är inte lika med vrålsnygg. ”Lovely” handlar om hur andra uppfattar att vi ser dem. Det handlar om att vi själva upplever oss trygga i hur vi bemöter våra medmänniskor. Jag tror att vi mår bättre av att möta människor fördomsfritt. Goda tankar blir sedan som surdeg, det finns hela tiden lite som ligger och jäser och man kan använda sig av lite gamla goda tankar för att bilda nya.
Jag har dock ännu en hel del att jobba med, så jag vill höra dina knep! Fake it ’til you make it? Eller har du strategier eller övningar för att hålla tankarna på den goda sidan?
Kram,
Sofie
Älskar tankeknepet som kom fram i tv-serien My mad fat diary: Se på dig själv som det osäkra barn/den osäkra tonåringen du en gång var. I dag skulle du aldrig säga något elakt åt den personen, bara upplyftande saker, och det skulle inte vara fejkat, utan ärligt. ”Du är helt underbar” ”Det där behöver du inte bry dig om” ”Den där saken kommer att ordna sig”. Knepet är sedan att lära sig att tala till sitt vuxna jag på samma sätt, med samma kärlek.
Liisa, gillar också det tankeknepet!
Så ger du en ny, bra dimension till mina tankar: ”Knepet är sedan att lära sig att tala till sitt vuxna jag på samma sätt, med samma kärlek.” Är det så att det är lättare att älska utåt än att älska inåt? Kan vi älska andra fullt om vi inte älskar oss själva? ”Älska din nästa som dig själv”, hur blir det i verkligheten? Borde det vara mera ”älska din nästa OCH dig själv” idag? Eller blir det helt fel med tanke på hur vi av samhället uppmuntras till individualister? Åh, här har vi ju ett helt nytt spår! 🙂
S
Man måste kunna älska sig själv för att kunna älska andra. Men.älska är ett så högtidligt ord, det känns
ju nästan fånigt att ”älska sig själv”.Men man måste nog kunna uppskatta sig själv och se sitt eget värde
för att kunna uppskatta och se andras värde.
Att vara väldigt blyg och osäker gör en väldigt självcentrerad. Jag var mycket blyg som barn och ung och jag undrade vad andra tänte, tycke och ansåg om mig. Först när självkänslan vuxit, kunde jag sluta upp att bry mig om vad andra tänkte om mig. Med självkänsla och kärlek vågar jag öppna mig för andra och bekräfta både mig själv och andra. Visst kan man bli missförstådd genom att vara öppen, det blev jag rätt nyligen. Men , strunt i det.
Ja, Carita, det låter mer lättillgängligt och känns lättare att förstå detta med att älska sig själv då du klär det i andra ord! Tack för att du delar med av egna erfarenheter, dina tankegångar är uppmuntrande! Lite nyfiken blir jag ju på vad som hände tack vare din öppenhet 😉
Allt gott! Sofie
Det här är inget stort knep, men det får mig att överleva morgnar och vintermörker: Att lära sig känna igen mönster och ta dem för vad de är. Exempelvis: Jag säger åt mig själv mer eller mindre varje morgon att det här är en morgon och att den går över ganska snart. Att den inget har att göra med resten av dagen, och det att jag är klumpig, vansinnestrött, arg och ledsen på samma gång också är övergående bara jag hinner vakna ordentligt. På samma sätt vet jag att när höstmörkret djupnar och jag blir obehagligt skör i kanterna så är det inte en ny form av psykisk ohälsa utan ren och skär brist på dagsljus som kommer att gå över efter första veckan i februari.
Det var i alla fall inget litet knep du ger! Så enkelt, men som kan ha så stor inverkan! Jag tar gärna till mig av dina knep, känner ju så väl igen mig i det du skriver!
Kram! Sofie