Det började med att 10-åringen fick feber. Senare på kvällen fick han huvudvärk. Han har aldrig klagat på huvudvärk förut. Då visste jag att Covid-19 hade gjort entré.
Jag är trippelvaccinerad – men viruset lurade också mitt immunförsvar. Jag fick skylla mig själv – jag sov i samma säng två nätter med min son (min modersinstinkt sa att jag skulle vaka över pojken).
Först fick jag lindriga symptom, till exempel feber bara en natt. När dagarna gick blev symptomen värre, men ändå inte svåra. Alla familjemedlemmar testade positivt.
Karantänen skötte vi ganska bra. Tio dagar går förvånansvärt snabbt.
Men på den elfte dagen fick jag feber. Ni kanske inte skulle kalla det feber. Men har man vanligtvis en kroppstemperatur på 36,4 grader är det någonting som är fel när ens kropp höjer temperaturen till 37 grader.
Alltså fortsätter efterdyningarna av koronan för min del. Jag försöker att inte få panik, men skräckcenariot för att jag ska få Long Covid lurar bakom knuten.
Jag vet – jag behöver inte vara orolig. Men snälla söta feber: Kom inte hit längre!
