En gång i historien – gissningsvis på andra sidan 2000-talet – var det inte helt ovanligt att människor skrattade när de var glada och grät när de var ledsna. I vårt värmefattiga tidevarv har berättelser om dylika överdrifter förpassats till antropologernas hyllrika arkiv och minner där om tider då inte bara livet hade en mening men också att den mening man formulerade betydde just det man sa. Idag används omskrivningar, osanningar och ovett så obönhörligt att det är mer eller mindre dödfött att överhuvudtaget diskutera, eftersom (m)ord ändå står mot (m)ord. Att i detta tillspetsade läge försöka vifta med en eller annan obskyr humorflagga är lika kontraproduktivt som det är att klättra uppåt i rasande fart. Eller som alpinisterna, som ju ofta lever ett ganska omstörtande liv, brukar uttrycka det: Bättre fira än falla.
Nej, det är sannerligen inte lätt att vara skriftställare när livet stormar, än mindre om man har en ambition att försöka hitta verbala ljusglimtar inte bara i en vildvuxen språkrabatt men gärna också i en alldeles ordinär dialogdjungel. Ibland undrar jag om Gud, som bara med några enkla ord skapade jord och himmel, hade problem med rättstavningen. Eller m.a.o.; varför delade han ut så många ord som börjar på o: omöjlig, osund, obskyr, ovidkommande, opponera, oligarki, opium? Hade han åtminstone skippat o:et framför rolig hade framtidsutsikterna helt självklart varit mycket mera optimistiska än de är nu.
Att leva är ibland nästan friskfritt och ofta till och med sjukt galet. Men hur det än är kan jag, lite beroende på väder och vind, nästan alltid välja min ordskrud och vid behov byta språkdress. För att stå ut med all pandemi- och annan vardagsosäkerhet gör jag dock kanske bäst i att inte låsa in mig, i alla fall inte i min språkbur. Orakel i alla tider har dessutom mässat: det är inte hur man har det utan hur man tar det. Jag måste alltså oavlåtligt oscillera mina självsydda ordstäv för att bokstavligen kunna vara ord-entligt klädd när o-vädret en ful natt ockuperar mig.
Orakad ordonnans obducerar orden ofattbart omedvetet och oftast osannolikt okomplicerat.
