Snart har jag varit hemma hos mamma i tre veckor. Ofta när jag är hemhemma brukar jag känna att jag gärna hade stannat några dagar till – men nu känner jag mig redan nöjd. På fredag åker jag tillbaka till Bergen.
Igår postade jag ett gäng bilder från de senaste veckorna här i Finland. Allt ser ju så mysigt och härligt ut. Men det kändes på nåt sätt fel. Egentligen ville jag skriva ”det har inte varit så trevligt som det ser ut!”. Samtidigt tror jag många förstår det. Julen är inte bara varma kramar och god mat. Julen är ofta lika med stress, ångest, jobbiga situationer och pressade samtal. Man kommer så nära inpå varann, alla vanliga rutiner har slopats och det finns en stark förväntan om att allt ska vara så underbart. Så där som när man var liten.
Jag följer en del konton på Instagram som tar upp problematiken kring stora högtider som julen. Ett konto frågade följarna hur deras jul varit och överväldigande många var mest tacksamma över att den var över. Det är viktigt att komma ihåg att allas jular inte är perfekta. Det måste finnas utrymme för att både älska och hata det julen för med sig.
Nu blickar vi framåt mot ett nytt år. Ifjol skrev jag en kolumn om att 2021 skulle vara självutvecklingens år och jag hade 15 nyårslöften. I år skrattar jag åt det. Det blev inga löften i år. Det här ser jag fram emot med 2022: fyra bröllop, besök av vänner och familj i Bergen och en sommar som är helt öppen. Hoppas 2022 kommer vara bra för dig – om inte, kom ihåg att du inte är ensam!
