Jag har ett korshalsband hängande på fönsterhandtaget i badrummet. Kedjan ger mig allergiska utslag efter några dagar runt halsen, så där på fönsterhandtaget får det oftast hänga i lugn och ro. Men halsbandet ger mig inte bara utslag, det ger mig också lite dåligt samvete.
Samvetskvalen (om det nu är rätt ord) har att göra med att det inte är det första eller enda korshalsbandet i mitt liv. Liksom många andra fick jag till min konfirmation någon gång i slutet av det förra milleniet ett korshalsband av mina föräldrar. Jag bar det ofta under de följande åren, men senare har jag kommit till insikt om att det känns mera som jag när det blänker i silver än i guld. Mitt konfirmationskors har alltså tillbringat större delen av sitt liv i en smyckesask. Det stör mig lite, tanken på att bära just det korset skulle värma min nostalgiska själ.
Annat jag tänker på när det gäller korshalsband är att jag gärna skulle bära ett dagligen, som en påminnelse både för mig själv och andra visa att jag vill ta den kristna tron på allvar och leva med den som ständig ingrediens i mitt liv.
Men å andra sidan, ett korshalsband är ju nödvändigtvis inte tecken på att bäraren skulle vara engagerad i församling och kyrka, både mode och traditioner kan inspirera till smycken med kors. Ibland har jag tänkt att jag inte vill bära korshalsband just därför. Om jag däremot ser någon ha armband i form av böneband eller frälsarkrans är det en säkrare signal på en annan kristen troende som det gått mindre inflation i.
Fast det där med att ett visst smycke (eller nånting annat) skulle visa att just jag är troende, är det inte lite högmodigt? Skrytsamt och förmätet kanske till och med, ”se på mig, jag är så duktig kristen att jag vill visa upp det med mina smycken”. Ibland har jag argumenterat med mig själv att det i själva verket är bra att jag inte bär det där korshalsbandet, så blir det en övning i att vara kristen i hjärta och handling i stället för till det yttre.
Men hur som helst: mitt silverkors som hänger där i badrummet påminner mig om livets andliga aspekter, behov och möjligheter. Det är jag glad för varje dag.
