Andetag

Det är Finlands självständighetsdag! Heja, Finland! Konstigt nog är den här dagen inte ledig i Norge. Vi firade med att äta burgare på restaurang tillsammans med två finnar (de två vars lägenhet vi flyttar in i i januari).

Den sista kursen för första terminen av designstudierna är avslutad. Jag vill inte tänka på alla deadlines som är kvar så det låter jag bli att skriva om.

Mina medstudenter talar om hur tung första terminen varit – med tanke på alla nya intryck. Och jag kan inte annat än hålla med. För fyra månader sedan bodde jag ännu i Finland. I mitten av augusti flyttade jag till en stad i ett land jag aldrig besökt. För att tala ett språk jag aldrig talat. Och studera med människor jag aldrig mött.

All I want for Christmas…
is knowledge of the Norwegian language

Andra i min klass har kanske oroat sig över feedbacken i typografikursen, över godkända eller icke-godkända kursrapporter, över examen och hemfärd till julen. Jag har oroat mig över en enda sak hela arma hösten: norskan.

Det är verkligen det enda jag tänkt på. När jag går till skolan planerar jag konversationer i mitt huvud. När jag hör någon som går förbi prata så upprepar jag meningen jag hört 5–6 gånger för mig själv. Jag ser på norska serier och lyssnar på norska poddar. Mitt huvud är fullt med norska och ändå är det så svårt att tala.

Jag skrev i början av hösten att mitt mål är att lära mig norska till julen. Är jag där? Ja, vissa dagar. Andra dagar, som i fredags t.ex., kan jag knappt säga ett ord på norska och meningarna blir en blandning av svorska och engelska. Jag inledde min presentation på fredagen med att säga ”jeg har null prosent norsk i hodet mit idag, bare så dere vet”.

Men ja. Jag kämpar på. Om nio dagar åker jag till Helsingfors och fredagen den 17 anländer jag till Jakobstad. Så här länge har jag inte varit borta från min mamma sen jag bodde i London som 19-åring. Ska bli kul att komma hejm!

—

PS! Jag har slutat med kvällskaffet och mitt liv har varit upp-och-ned sen dess. Mitt huvud gör så ont så jag tror det ska trilla av. Det kan vara hormonellt också. Men ja. Tips mottages gärna! Hur länge tar det innan abstinensbesvären försvinner? Jag dricker ju ännu morgon- och lunchkaffe. Det är bara kvällskaffet som fått åka. Jag tänker att det ska vara bättre för sömnkvaliteten. Men vem vet.

PS 2! Vi har fått snö i Bergen!!!!!!