Nu ska jag alldeles frivilligt räkna upp ett antal aktuella nyord som kan vara bra att bära med i språkbörsen när man är ute och dialoghandlar. Och jag stjäl dessa gosiga glosor från den alltid lika alerta svenska Språktidningen (med det blygsamma tillägget I en ordklass för sig).
Gåmöte – ett sätt att undvika stillasittande palaver
Domedagsskrollande – att på nätet gång på gång läsa negativa nyheter
Djuränkling – nån som har förlorat sin husse eller matte
Vaccinturism – resa till annan ort för att vaccinera sig
Generation C – den generation som var ung under coronapandemin
Spökrestaurang – matservering som inte tar emot gäster
Snorpolis – pedagog som skickar hem snörvlande barn från skolan
Coronapolis – individ som anmärker på den som inte följer restriktioner
Jobbonär – person som fortsätter att jobba efter pensioneringen
Som en småsnorig och spöklik jobbonär (med pensionen som ett självfixat arbetsstipendium) tar jag mig an dagens intryck och utmaningar. Att påstå att jag gör det frivilligt är att göra en dygd av nödvändigheten eftersom alternativen troligen skulle resultera i en snabb utförsåkning som har sin ände vid psykiatriklinikens parkeringsplats. Javisst, jag skriver mina ord och meningar alldeles frivilligt men också pushad av en obetvinglig inre lust som dock – och det måste understrykas – involverar en icke helt oansenlig portion själslig klåda och diverse diffusa fysiska symptom. Även om den färdiga texten i bästa fall är läsbar så har den nästan alltid föregåtts av brutala ordvändarvåndor och spektakulära slirningar vid de branta tankestupen.
På Internationella volontärsdagen (5.12) tänker jag alldeles frivilligt på ordet Motivator. En motivator stöder en frivilligarbetare och eftersom jag alldeles frivilligt kan välja mina roller har jag bestämt att jag alldeles frivilligt motiverar mig själv att skapa och skriva så långt fantasin och (ny)orden räcker till. Idag är det precis hit och inte ett steg längre: dags för ett frivilligt gåmöte med mig själv.
