Andetag

Hög tid för del två av Sånt som är annorlunda i Norge, eller hur?

1. Det heter inte sötsur här, utan sursøt. Hur sött?  
2. Det hör inte till att man hälsar på sina grannar. Jag sa ”hej” till en granne som jag träffade i trapphuset och han bara tittade surt på mig. Sedan försökte jag öppna dörren för honom men han vägrade gå före mig. Stelt. När jag berättade om händelsen för mina klasskompisar lärde jag mig att man inte ofta hälsar på sina grannar i Norge, förutom om man känner dem. Är det bara jag eller känns det inte lite otryggt att bo vägg i vägg med människor som inte ens kan se en i ögonen och säga ”hej”?
3. All reklam är så söt och snäll. I Finland är man alltid så rakt på sak. Man skojar inte gärna till det, utan håller sig helst till sak. Trist, kan man tycka, särskilt när man ser reklamerna här i Norge som påminner mycket om svensk reklam. Exempel: vid en byggarbetsplats i Finland står det kanske på sin höjd ”Aja varovasti”. Samma byggarnbetsplats i Sverige är prydd med färgglada skyltar med texter som ”Vi bygger lite grann här. Hoppas det inte stör er för mycket! Kika gärna in genom hålet här i väggen för att se vad som är på gång”. Norge är mer som Sverige. Youtube har blivit så mycket mysigare efter jag börjat få norsk reklam. (Mysigast vore det ju utan reklam, men men)
4. Det där med att säga siffror fel väg. Fem og tredve i stället för 35. Det är sjukt förvirrande.
5. Helsinki, inte Helsingfors. När jag berättade om mig själv i skolan sa jag alltid att jag bott sex år i Helsingfors. Efter ett tag förstod jag varför ingen reagerade ­– många vet inte vad Helsingfors är. Själva talar norrmännen oftare om Helsinki. 

Såg en argumenterande text i HBL om att norrmännen borde säga Helsinki. Som ju majoriteten av Helsingfors-borna säger. Men jag måste säga att jag inte håller med. Skandinaviska är ju ganska så fint, kan jag tycka.

P.S. Sorry att jag bara publicerar vy-bilder härifrån. Jag ska sluta snart, lovar. Men det är ju så himla fint! Tänk att det kom snö för drygt en vecka sedan!