Enligt min kalender är det annandag jul i dag. Eller boxardagen, som jag kallar den. Jag är fullt medveten om att engelskans Boxing Day inte handlar om boxning, men tycker att det är roligt.
Det som även är roligt är att man lite tappat räkning på dagar. Att man inte riktigt vet vilken dag det är i dag. Vilket är ett resultat av en avskalad jul där man firat med de närmaste och främst hemma.
Upptakten till jul brukar var en kakofoni av julfester och diverse julmingel med bekanta och halvbekanta i skolar, hobbyföreningar, arbetsplatser och annors bara. Nu har det inte varit alls av den varan, så man har fått förbereda sig på jul i lugn och ro utan en massa tilläggsprogram.
Som jag kanske låtit påskina i tidigare inlägg njuter jag av denna temposänkning i vardagen (och festen). Att man inte hela tiden borde vara på väg någonstans eller träffa någon.
I och med den lite lugnare takten märkte jag två intressanta fenomen. Det var fler rätter på julbordet och barnen fick en mängd små presenter ( i stället för några stora). Julbordets mångfald handlade om den ökade tiden, så man hann förbereda en bussig mängd julmat i lugn och ro.
Knattarna fick flera men mindre presenter, då man hann lite tänka till och skaffa dem över en längre tid. Inte alltså panikköpa något stort just innan jul. Enligt min subjektiva analys verkade det vara en lyckad lösning.
Då programutbudet var begränsat fanns det även gott om tid att göra något friluftigt. I dag besökte vi en gammal skog, vilket alltid är spännande för stadsbarn. Sådant brukar man inte hinna med en normal julhelg.
Kan alltså anse, att det varit en tämligen lyckad jul. Bra så.
Må väl.
