Vi närmar oss ett nytt år och blickar igen tillbaka på åren som gått. Åtminstone de några år tillbaka som vi själva har minnen av. Och vi jämför hur fruktansvärt år 2020 i jämförelse har varit. Visst måste man ju medge att det har varit ett rätt tungt och katastrofalt år för många människor, men vi ser nu litet mera hoppfullt på framtiden och 2021 eftersom vi nu har ett coronavaccin som också finländarna från och med årsskiftet kan ta del av. Den som alltså är villig att ta vaccinet.
Vaccinmotståndet och -skepsisen är nämligen förvånansvärt stor för tillfället. Falsk information sprider sig över sociala medier och det faktum att viruset är så nytt och att vi saknar alla former av experter på sjukdomen och dess dödlighet eller långvariga effekter, skapar en läglig grogrund för både rädslor och spekulationer. Människan är rädd för det nya och obekanta. ”Varför skulle jag ta ett vaccin när jag inte vet om följden kanske blir värre än själva sjukdomen?”
Vårt historiska minne är kort. Vi vet nog innerst inne att det har hänt ett och annat katastrofalt gällande pandemier förut, men inte kommer vi ändå riktigt ihåg, och vi saknar dessutom förmågan att riktigt förstå hur omfattande dessa pandemier har varit.
År 1980 förklarade WHO sjukdomen smittkoppor som utrotad. Men fram tills dess dog uppskattningsvis 300-500 miljoner människor av sjukdomen. Sjukdomen anses ha kommit till Europa under folkvandringstiden 400-600 och smittkoppor var en ständigt återkommande epidemi från medeltiden fram till 1900-talet. Omkring 60% av dem som smittades dog. De som klarade sig fick i och för sig immunitet, men kunde få men för livet, t.ex. blindhet. De människor som däremot totalt saknade immunitet mot sjukdomen var de ursprungsfolk i Amerika som kom i kontakt med européerna på 1500-talet. Man har beräknat att upptill 90-95% av befolkningen dog under de första 200 åren av upptäcktsresornas tid i Amerika, mest på grund av de smittsamma sjukdomarna.
Edward Jenners upptäckt av ett vaccin mot smittkoppor 1796 var ett första revolutionerande steg inom medicinen för att bekämpa dessa smittsamma pandemier. Sedan dess har otaliga framgångsrika vaccin utvecklats. Enskilda negativa biverkningar av vacciner är naturligtvis beklagliga, men inte jämförbara med de positiva effekterna av dem.
Varför vägrar då vaccinmotståndare att vaccinera sig? Jo, antagligen har de inte en blek blå aning om hur den alternativa världen hade sett ut utan dessa vacciner. För oss som lever idag och är uppvuxna med ett omfattande vaccinationsprogram och med en rätt så hög flockimmunitet, är det fullständigt omöjligt att föreställa sig en verklighet där alla de smittsamma sjukdomar som polio, mässling eller smittkopor var vardag och kunde ta livet av familj och vänner. För skeptikerna är det endast de egna farhågorna om vaccinens eventuella biverkningar som visar sig ha någon relevans.
Lyckligtvis lever vi i en värld som inte på länge, åtminstone före corona, behövt kämpa mot smittsamma pandemier som potentiellt hotat hela befolkningar. Nu är det tyvärr alltför många människor som inte tar sjukdomen och vaccinationens betydelse på allvar. Det är därför med extra stor tacksamhet vi kan se tillbaka på gångna tider, på de generationer av människor som trots allt varit villiga att ta ett för dem obekant vaccin som sedan framöver förändrat och räddat livet på miljontals människor. Räddat kanske också dig.
