Andetag

Nyligen snöade jag in på Rachel Held Evans, genom podcasten The Daily. Hon har en flera år gammal blogg, rachelheldevans.com där hon berättar om hur hon under 1 år levde så bibeltroget hon kunde, enligt de anvisningar en kvinna får från biblen. Hon sov till exempel i ett tält under sin mens och visade respekt för sin man vid stadsmuren genom att stå med en skylt där det stod Dan is awesome under stadens välkomstskylt.

Till slut var det ändå svårt att få alla anvisningar att gå ihop. Ett mått av samhällskritik finns med om det behöver förtydligas. Jag har inte läst hennes bok som rör ämnet men den är på min lista, den lär vara tankeväckande och underhållande. Har du läst den kan vi ha en bokklubb, eller hur?

Inspirerad av Rachel Held Evans skriver jag en Nicke är bäst-text. Det får räcka så, har ingen större lust att ändra på så mycket i övrigt, inte idag. Jag sätter texten här istället för på rondellen mellan Sandsund och Jakobstad. Vill ju inte att den blir rondellhunden 2020.

Rondellhunden 2020

Nicke önskar att jag skulle imponeras över hans balans och hans prestationer, typ att han är väldigt bra på att balansera på en skateboard. Och förstås är han ju snäll, snygg, klok, vältränad och sånt. Ni vet. Men mest imponeras jag av hans pliktkänsla och hans kämparglöd. Att han aldrig ger upp.

Han är rolig och klok. Han säger det han tycker. Ibland kan någon tro att han säger ganska otrevliga saker, därför kallar jag honom min minsta beundrare. Men det är vår humor.

Ingen av oss är speciellt romantisk. Vårt äktenskapsmotto är ”Äktenskapet är först och främst ett kontrakt”. Jag köper helst mina egna blommor. Jag vill inte nedvärdera min mans estetiska öga. Jag kan bara bekräfta att det inte existerar.

Han vill att saker ska vara praktiska, så pass att han tar ner alla gardiner för att de minskar funktionen av fönstret. Han ogillar allt som inleds med förledet prydnads-. Inget ska vara i vägen.

Han är omtänksam, ser till att alla på skeppet klarar sig. Då Oliver var sjuk kunde jag göra allt för Olivers skull men på bekostnad av allt annat. Nicke såg till att vi också tog hand om oss själva och vår omgivning. Det gjorde att vi blev bättre på att ta hand om Oliver.

Han såg till att jag skrev min gradu. Utan hans pushande garanterar jag att den hade förblivit ogjord. Själv tycker jag det skulle ha varit helt rimligt med en gradu som aldrig blev, i den situation vi befann oss i. Men inte Nicke. INCL fick inte ta den också. Därför existerar den, min färdiga gradu.

Han är bra på sitt jobb, pliktrogen och effektiv och han gör sin del hemma. Det räknar jag med. Han gör god mat och han orkar vika den där tvätten. Jag avskyr att vika tvätt. Jag nämner inte tvätten för att den är det enda han gör här hemma, utan för att jag verkligen inte tycker om att vika tvätt.

Han är driven och ser till att vi gör roliga saker. Jag kunde ligga på soffan hela dagen, men han tycker det är vår skyldighet att leva, vi som får göra det.

Det bästa med Nicke är då han håller sina barn. Han är så lycklig över sina barn. Och det har de båda alltid vetat.

Först och främst ett kontrakt

Men till kontraktet. Romantik är förströelse. Visst ska alla vara kärleksfulla. Det är vi väl också på vårt praktiska vis. Men för oss är det viktigare att teamet fungerar och vardagen löper på. Vi tycker båda att antal rosor och betydelsen av färger på bröllopsdekorationerna har en väldigt liten inverkan på livet i allmänhet. För oss åtminstone.

Då Oliver var sjuk hade vi varandra. Vi visste att båda stannar och kämpar. För Oliver och för varandra. Vi visste att båda ville hela familjens bästa. Länge leve kontraktet. Kärleken finns med i det.

Nu väntar jag på hans hyllning till mig.

I helgen var jag och den omtalade mannen med i ett samtal på Bokström tillsammans med Juha Itkonen. Vill du se det finns det på bokstrom.fi.