Man läser och hör ofta funderingar kring vad folk tänker göra när vi ”återgår till det normala”. Lite beroende på vem man frågar kommer detta att ske nästa vår eller nästa sommar eller kanske nästa höst.
Det jag inte riktigt förstår i hela denna tankegång är vad det normala är och vad är det egentligen man vill återgå till? Jag antar att man vill återgå till att resa och sitta på krog? Eller kanske att kramas och skaka hand?
För de äldre och sjuka är önskan rimligtvis att återgå till en vardag som inte begränsas på samma sätt. Vilket är mycket förståeligt.
Men kommer vi verkligen att återgå till något normalt? Att bara ett vaccin hittas till Covid-19 så är det bara att ånga på som förr? Jag är inte känd för att odla domedagsprofetior eller konspirationsteorier, men för tillfället känns en sådan ”ånga på som förr”-vardag ganska långt borta. Även om ett vaccin hittas till detta virus, är det knappas den sista pandemin vi kommer att erfara. Eller någon annan större global händelse.
Kommer vi ens att vilja återgå till en vardag där varje kväll och veckoslut är fyllda av hobbyn och kalas hos släktingar eller bekanta? Är det så fritiden skall se ut även i framtiden? Nu när man vant sig med en lite lugnare takt, speciellt gällande sociala sammanhang. Jag förstår att jag talar ur en priviligerad position, när jag inte är ensam eller utsatt, men gissar att jag trots allt inte är ensam med mina tankar.
Hur tänker du? Skriv gärna nedan.
Må väl.
