Helsingfors församlingar ordnade idag ett födelsedagskalas för alla 10-åringar som hör till ev.lut församlingarna i Helsingfors. Kalaset gick ut på att församlingarna hade hyrt Borgbacken för 4 timmar, så mellan 9 och 13 var stället endast i församlingarnas förfogande. I dessa koronatider var antalet platser begränsade och säkerheten togs på stort allvar, bör noteras.
I.o.m att det fanns ett begränsat antal besökare betydde det också att köerna var kortare än normalt. Speciellt till sådana maskiner, där det krävdes att åkaren har en viss längd (oavsett om man har med en vuxen eller ej). Sådana maskiner, som går hårt och far omkring åt alla håll. Sådana maskiner, som drog till sej en viss grupp besökare: föräldrarna som väntat i många år på att åka i de roliga maskinerna.
När man får barn, börjar man från tidig ålder besöka diverse nöjesfält med dem, men de första åren kan/får/vill/orkar/vågar inte barnen åka i de maskinerna som (vissa) vuxna vill åka i. Och sedan behövs det bytas blöja eller så har någon kakkat ner sig. Eller så är det dags för att äta aprikospyré eller vila i vagnen eller något annat. Men aldrig dags att åka i de roliga maskinerna. Som förälder kan man bli lite nedstämd, då man betalat dyra pengar för att åka två gånger i griståget och sedan mata aprikospyré och/eller byta kakkablöja.
Men, när den dagen sedan kommer att barnen är så stora att det kan/vill/får/orkar åka i roliga maskiner öppnas en helt ny värld. Jag observerade idag ett antal föräldrar (som precis som undertecknad redan hade några gråa hår eller skäggstubbar) som med stor glädje åkte i de mera fartfyllda maskinerna. Om och om igen. Eftersom man kunde göra det, antingen tillsammans med barnen eller sedan så att barnen gör något annat undertiden för sig själv. Win-win, så att säga, eftersom båda alternativen är bra.
Borgbacken har en tämligen ny attraktion som tar 72 sekunder och går som mest drygt 100km/h. Normalt har den långa köer, men inte idag på förmiddagen. Så undertecknad åkte många gånger. Och njöt.
Må väl.
