Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Maskande beslut

10 aug , 2020, 17.30 simon

 

”Snart kommer beskedet.”

”Beslut om rekommendationerna dröjer till nästa vecka.”

”Jag tänker i alla fall vänta med att skaffa dem tills det kommer något beslut.”

Hur skall vi ha det? Varför är det så svårt för regeringen och THL att ta ställning till användandet av ansiktsskyddsmasker på tåg, bussar och andra allmänna ställen där det rör sig mycket folk? Vanligen är det t.ex. omöjligt att hålla ett säkert avstånd till varandra i metro, buss eller spårvagn under rusningstrafik. Och det är nu efter den långa coronavåren och sommaren som vi måste ta i bruk andra åtgärder om vi inte vill stänga samhället på nytt på grund av stor spridning av viruset. Visserligen ombeds de som kan att fortsätta jobba på distans ännu åtminstone året till slut, men det är rätt självklart att det är betydligt fler människor ute i samhället som är i rörelse nu än för tre månader sedan. Det verkar rentav som om många glömt bort eller förträngt att viruset fortfarande finns kvar.

Vardagen och återgången till det (nya) normala står för dörren nu när skolorna öppnar sina dörrar och även dagisbarnen återvänder efter familjernas semestrar. Nu är det dags att påminna sig själv om de säkerhetsåtgärder som upprepades till lust och leda förra våren: stanna hemma vid symptom, tvätta händerna, nys och hosta i armvecket och håll avstånd. Men ifall samhället fortsättningsvis skall vara öppet utan striktare restriktioner och undantagstillstånd, är tillägget enligt mig användandet av ansiktsmask på ställen där människor rör sig tätt.

Det är i och för sig inte svårt att förstå varför människor i allmänhet vill undvika att bära mask. Sådana som bär mask är vanligtvis människor som har något att dölja och vill vara anonyma (sjukvårdspersonal undantag). Det kan kännas som att man inte fullt kan lita på någon vars ansikte man inte kan se. För övrigt en åsikt som många fortfarande har gällande t.ex. muslimska kvinnor som bär en heltäckande sjal. Jag tror dessutom att många förknippar ansiktsmasken med sjukdom och svaghet. De tänker att eftersom de är kärnfriska så behöver de inte bära mask. Helt förståeligt i sig. Men det som jag har svårare att förstå är hur människor resonerar i denna speciella coronapandemi. Man kanske bär på viruset trots att man är symptomfri. Eller så märker man två-tre dagar efter hemkomsten från sin resa att man faktiskt insjuknat och omedvetet har utsatt tiotals människor för smitta. Ansvarslöst tycker jag, då man åtminstone kunde minska risken genom att alla människor i sådana situationer bar mask.

Dagens samhällen, inte minst USA som haft stora problem, betonar individualism och egoism. Problemet här är att det inte handlar om endast personliga val för individen. Ett ansvarslöst agerande påverkar så mycket flera oskyldiga personer. I en situation som denna tycker jag inte att argument om kränkning av personliga friheter väger speciellt tungt. Och att bära mask är minsann inte att visa sin svaghet eller att ge upp för sina rädslor eller för virusets kraft, det är att visa styrka och, framför allt, solidaritet.

På ett annat plan gäller detta med uppskjutna beslut mig själv. Nu inför hösten börjar igen en hel del körverksamhet i olika sammanhang och uppsättningar. Eller borde åtminstone börja. Dilemmat är att man inte riktigt vet hur man borde göra det på ett säkert sätt. Enligt vissa rekommendationer borde man välja en riktigt stor lokal med luftombyte och stora säkerhetsavstånd åt alla håll. Sedan borde man musicera max 15 min och sedan tömma och vädra lokalen. Inte heller sjunga för hårt (spotta konsonanter på grannen) och förstås lita på att korister faktiskt stannar hemma om de tror sig vara sjuka. Det är utmaningar man så gärna skulle ha svaren på.

Nu väntar vi lite och följer med läget i landet. Kommer de körer som börjat öva nu i augusti att råka ut för katastrofer? Hur gör de som lyckats? Kan man öva ute eller måste allt ske på distans? Finns det korister som inte vill (eller borde) ta risker? Hur kommer jag själv med nedsatt immunförsvar att reagera på det hela? Är det faktiskt så att det sämsta möjliga man kan göra är att sjunga tillsammans? För tillfället känns det som om man väntade på ”testkörernas” erfarenheter innan man gjorde några egna definitiva beslut om höstens verksamhet. På tal om sena och maskande beslut…

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *