Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Jag har trevligare hemma

7 aug , 2020, 17.14 monica

 

I vår familj berättas om en äldre man, som efter att ha fått en inbjudan till en större fest, svarade ”Tack, jag har trevligare hemma”. Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag honom.

Åtminstone under veckan efter ett skriftskolläger är mina sociala resurser helt uttömda, och det skonsammaste för alla parter är att jag tillbringar dagarna ensam. I tankarna ekar lösryckta repliker, melodislingor från gudstjänsten och tankar jag vill hålla kvar för att meditera över senare.

Samtidigt känner jag ett styng av dåligt samvete, för jag vet ju att långa dagar hemma inte är en glädje för alla. Under coronatiden har många människor i olika sammanhang berättat om hur det känns då väggarna blir ett fängelse och då ångesten, egen eller andras, kokar över. Självvald ensamhet är en helt annan upplevelse än påtvingad isolering.

Efter några dagar i bärskogen brukar mina krafter återvända, men det tar längre tid för varje år som går. Samma behov av ensamhet talar de flesta arbetskamrater om, oavsett ålder, så jag vet att det helt enkelt är en följd av en mer än vanligt intensiv arbetsperiod. Kanske arbetet i kyrkan också lockar oss som innerst inne är introverta men tror vi är extroverta.

Hur som helst, jag inser att jag kommer att få kämpa mer och mer med frestelsen att besvara inbjudan till olika tillställningar med orden ”Tack, jag har trevligare hemma”. För i det långa loppet kan varken soffan, boken eller stickningen konkurrera med gåvan att få leva i dialog med andra människor.

, ,

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *