”Vad har folk där på Senatstorget att göra? Det är ju ett problem i det amerikanska samhället, inte i vårt!”.
Människor på nätet kommenterar häftigt den globala Black lives matter-rörelsens lokala finländska demonstrationer och hävdar att en protest mot överdrivet polisvåld mot svarta inte är berättigad i Finland. ”Visst är det viktigt med det budskap som rörelsen förespråkar, men här i Finland har faktiskt alla svarta det riktigt bra och jämställt.” Ett typiskt uttalande av en person som aldrig någonsin har tvingats fundera på de erfarenheter av vardagsrasism som en icke-vit person, även i Finland, får utstå. Jovisst, juridiskt är ju alla lika inför lagen, också i USA, men hela problematiken bottnar ju i det faktum att skillnaderna är enorma mellan den teoretiska juridiska jämlikheten i lagboken och den verklighet som den svarta minoriteten upplever dagligen i samhället. En struktur som gäller också Finland.
Lyckligtvis har vi inte så många utagerande poliser i vårt land. Vi har heller inte någon historia av slaveri eller historiska statyer av förtryckande kolonialherrar likt den engelska slavhandlaren Colston i Bristol eller kung Leopold II i Belgien. Statyer av dessa kontroversiella personer har vräkts i havet eller klottrats ned. Historien kan naturligtvis ändå inte skrivas om genom att man gör sig av med statyer, som hellre kunde placeras på museum än inta paradplatser i städerna.
Finlands koloniala historia sträcker sig främst till ekonomiska system kring transatlantiska slavhandeln där köpmän och borgare i finländska städer handlade med produkter som kaffe, socker, tobak och bomull, produkter vars råvaror onekligen odlades och skördades av slavar under 1600-, 1700- och 1800-talet. När det gäller kolonialhistoria är historien om en liten karibisk ö som svensk koloni den största skamfläcken i vår historia. Kung Gustaf III och Svenska Västindiska kompaniet såg till att slavhandeln löpte i Karibien bl.a. via den svenska ön Saint-Barthelemy med huvudstaden Gustavia åren 1784-1847.
Ändå är Finland Europas mest rasistiska land (undersökningen Being Black in the EU). Rasdiskriminering förekommer dagligen i vårt land och rasistiska åsikter och värderingar florerar bland finländarna. Antagligen beror den utbredda rasismen i Finland paradoxalt nog delvis på just frånvaron av kolonial historia. Finlands befolkning är fortfarande så homogen att människor med utländsk bakgrund är rätt ovanliga i vårt land och av somliga av oss finländare ses som något onaturligt och ovälkommet. Finlands befolkning har inte ännu bearbetat sin utbredda främlingsfientlighet. Det har sagts att det krävs en representation på 25% innan en minoritet i ett samhälle kan börja påverka majoriteten. Det må gälla kvinnor på arbetsplatser, eller språkminoriteter och utlandsfödda i samhället.
Nej, Finland har kanske inte några problematiska statyer att välta, men däremot har finländarna generellt sett en hel del värderingar och åsikter som är svåra att smälta. Vi bör göra upp med vår rasistiska samtid innan den blir vårt rasistiska förflutna.
