- – pappa, kan vi gå till stranden och köpa glass?
- – nej tyvärr, jag måste göra lite jobb nu.
- – ja, men du kan ju ta teams i lurarna, så kom nu så går vi.”
Denna dialog utspelades mellan en sjuåring och dess far. En dialog som antagligen inte utspelats innan koronan och distansarbete. För den oinsatte kan klargöras, att med ”teams” avses här ett videokonferensprogram som används mycket i distansarbete. Oftast har man ej kameran på, kan noteras. Eftersom fadern inte tänkt igenom sin nödlögn, var det bara att gå ner till stranden och köpa glass.
Det hade alltså blivit naturligt för barnet att föräldern har videomöte efter videomöte och att man även kan delta i dem via mobiltelefon och hörlurar. Och att föräldrar deltar i diverse möten från lekparksbänkar eller sportplanskanter.
När man observerar en skolgård när det är dags att hämta eller föra barnen, kan man se ett ovanligt stort antal föräldrar som har hörlurar på huvudet och som främst gestikulerar och gör miner när de träffar andra föräldrar. De sitter med stor sannolikhet i ett videomöte.
Själv tycker jag att detta är smidigt, för även om man sitter i möten lite mer än normalt, behöver man inte åka till arbetsplatsen och kan flexa med tiderna. Viktigt är bara att man själv kan reglera hur man arbetar.
Koronatiden har även skapat ett antal nya uttryck, b.la ”koronavantar”. När barnen återgick till skolan nu i maj, var det viktigt att de skulle ha vantar/handskar på för det mesta. Så föräldrarna fick hitta vantar som är tillräckligt svala att man kan använda dem i maj och samtidigt så flexibla, att t.ex mobiltelefonen kan användas och lek på skolgården kan fortgå normalt. Vilket inte är lätt, då barn kan vara känsliga med hurdana vantar de vill gå med dagarna i ända.
Har som avsikt att skiva ner utryck och ord som blivit till nu med korona och distansarbetet. ”Koronavantar” kommer med på den listan.
Må väl.
