Sällan har jag skrattat så mycket som när jag lyssnar på podcasten Radio Sodoma (på Yle Arenan).
Podcasten handlar om en (fiktiv) radiokanal som heter Radio Sodoma och den görs av Antti Holma. Han skriver själv manus och gör även alla roller. Den är egentligen en samling geniala radiosketcher som i sin absurdhet påminner om Monty Python. Den sammanbindande länken är radioredaktören Kalevi Tuoninen, som sambor med Satan i Kouvola. Jo, det är just den satan (med eldgaffeln), inte t.ex den framstående slovakiska hockeyspelaren.
Att nu någon kommer på idén om att en radioredaktör sambor med Satan i Kouvola är ett relativt säkert tecken på att skribenten är prästbarn, vilket Holma är. Ett resultat av att man vuxit upp med begrepp och sammanhang man inte riktigt har kunnat omfatta, som sedan blandats in i en vardag via vilken man processar sin omgivning. T.ex i ett avsnitt deltar Satan i Levyraati med sin nya tangolåt.
Det finns en viss mystik kring prästerskapet och religion som prästbarn inte ser. De ser en vardag där föräldern går i lite annorlunda arbetskläder och klär ut sig på söndagen. Lite olika utklädnadskläder beroende på kyrkoårets gång, men det är ju bra med variera färg enligt säsong.
För prästbarn kan ett bröllop betyda att föräldern inte kan komma på ens fotismatch, medan en begravning kan betyda att föräldern kommer hem med godsaker som givits med från begravningskaffet åt prästen att ta hem åt barnen. Det blir mycket vardagligt och man beaktar prästerskapet via sin egen lilla vardag. Och att man inte har en högaktning för prästerskapet och religiösa ritualer, för det är ju en föräldrar som utför sitt jobb, vilket snarare är pinsamt än högaktningsvärt, speciellt om man är i tonåren.
Jag associerar t.ex kyrkogång med att äta bulla i församlingssalens kök, för det är vad jag gjorde som barn när jag måste (behövde) åka med till kyrkan på söndagar. Om jag får välja är det hur jag firar högmässa även idag.
Som prästbarn exponeras man även för de ritualer och fackspråk som präster har, vilket gör att man hittar på egna ord som liknar det man hört. Ännu i denna dag börjar jag tänka på tistlar när jag hör ordet ”episteltext”, för jag trodde att ordet var ”tisteltext”. Vet, för övrigt, ännu i denna dag inte var en episteltext är, men gissar att det inte har med tistlar att göra.
Hur som haver, när jag lyssnar på Radio Sodoma tycker jag mig känna igen liknande tankar i texten, där det högtidliga och det vardagliga blandas till något absurt.
Måste avslutningsvis upplysa om att skämten i podcasten är ganska grova och är definitivt inte för barn. Och antagligen inte heller för sådana som tar sin tro eller sig själv för på stort allvar. Och att det är på finska.
Länk till andra säsongens första avsnitt hittar ni här: https://areena.yle.fi/1-50288889
