Min andlige vägledare hade förberett lektionen länge. Först hade han övat sig att säga ”traktor”. I början uttryckte han sig lite mer gåtfullt för att säkert fånga sina åhörares uppmärksamhet, men snart nog insåg alla vad som avsågs med ”kiacko”. Och så snart åhörarna hade fått grepp om det nyskapande uttrycket kunde mästaren övergå till ett mer konventionellt uttal.
Följande skede bestod i att mästaren nådigt lät sig bäras omkring för att visa på alla ställen där traktorn, eller rättare sagt gräsklipparen, hade rört sig.
För att kunna närma sig den brummande kolossen var mästaren tvungen at underkasta sig ett par neongröna öronskydd. Men en god pedagog använder också smärre motgångar i sin undervisning: mästaren illustrerade sinnenas betydelse för tanken genom att nollställa sitt ansiktsuttryck så fort hörselskydden stängde ut omgivningens ljud.
Så snart hörselskydden var rätt justerade var det dags för mästaren att introducera dagens lektion för sin fåkunniga lärjunge. Koncentrerat tog han plats i sin ödmjuke tjänares knä och lät denne starta gräsklipparen. Ekipaget åkte iväg runt trädgården, och till och med på avstånd kunde lärjungen se mästarens sammanbitna ansiktsuttryck. Ett varv räckte för att mästaren skulle demonstrera sin självbehärskning och med en handrörelse visade han att det var dags att stiga av. En ouppmärksam åskådare hade kanske tolkat detta som rädsla, men lärjungen visste ju att mästaren alltid undviker överdrifter.
Under de kommande dagarna tog mästaren varje tillfälle i akt att demonstrera var han hade åkt med traktorn, hur den brummade och var de gröna hörselskydden förvarades. Ingen kunde undgå att märka att åkturen runt trädgården utgjorde sommarens höjdpunkt.
Vari bestod då den insikt mästaren ville förmedla? Jo, att självbehärskning och uppskattning inte utesluter varandra och att den som vågar öppna sitt hjärta för nya upplevelser har allt att vinna. Och, givetvis, att den som behåller hörselskydden på missar många tankeväckande ljud!
