I samband med biskopsvalet har det diskuterats om ämbetet borde vara tidsbundet. Nu är det inte det, men sittande biskop har valt att göra sig själv tidsbunden. Vi får hoppas den nya biskopen även förstår att gå innan andra börjar hoppas på det. Och att tjänsten på sikt skulle bli tidsbunden.
Man kunde tycka att speciellt präster borde förstå att ingen är oersättlig, då de flesta präster så gott som varje vecka jordfäster oersättliga chefer och medarbetare.
Jag började osökt leka med tanken att alla tjänster borde vara tidsbundna? Att man t.ex efter 10 år som präst borde söka sitt jobb på nytt? 10 år är en lång tid och var och en borde åtminståne vart tionde år fundera på varför man gör just det jobb man gör.
Världen förändras och man själv förändras, så det vore kanske inte helt dumt att nu och då ta sig en allvarlig funderare. Om då efter en allvarlig funderare man själv och ens arbetsgivare tycker att man skall fortsätta i samma ämbete, så fortsätter man. Inget illa med det. Men det borde kanske finnas den möjligheten att man ombeds göra något annat efter 10 år?
Själv har jag jobbat hela mitt vuxna liv på den privata sektorn. Det präglar säkert mitt sätt att tänka, då det är kraftigt resultatinriktat. Om man inte gör väl ifrån sig, får man gå. Eller om man som chef gör bort sig över en lång tidsperiod finns det risk att många andra även får gå, då verksamheten inte är lönsam. Där finns alltså en tidsbundenhet inbyggd i själva verksamheten.
Inom kyrkan är det naturligtvis svårare. Hur mäta att man gör ett gott jobb? En ganska bra mätare vore att man själv trivs med det man gör och att ens kolleger även gör det. Man märker ganska snabbt i en arbetsgemenskap om någon bara gör något dag ut och dag in för att man nu inte vet om något bättre. Det märks.
Sedan kan man jämföra detta mot de riktlinjer som t.ex församlingsrådet och andra beslutande organ dragit om verksamheten i det stora hela. När en motiverad medarbetare (eller chef) jobbar mot ett mål det själv tycker att är bra, brukar resultatet oftast bli ganska bra. Omvänt, om man har ett tjänst man egentligen inte trivs med för att de stora linjerna i verksamheten känns fel, så märks det ganska snabbt. Men eftersom tjänsterna oftast är pensionstjänster, är det svårt att göra något åt saken. En 10 års tidsbundenhet skulle skapa en viss naturlig rotation och även kanske lite ”konkurrens” kring vissa tjänster. Jag kan tycka att det vore hälsosamt, då 10 år är en lång tid i dagens värld.
Nu är detta inte något personligt mot präster eller andra medarbetare inom kyrkan, utan främst funderingar kring de utmaningar som en kraftigt förändrad värld ställer på hela samhället, inkluderande den kyrkoskattsfinancierade kyrkan.
Må väl.
