Vardagstro och söndagstvivel

Andetag,attityd

Den som inte är mot oss.

31 Jan , 2019, 19.51 nanna

 

Det var som att köra omkring i en film. Jag var på besök för första gången i Los Angeles och allt var så märkligt bekant. Jag älskade Kalifornien. Jag var 20 år och förälskade mig mot min vilja.  Det var ju inte bara palmerna eller att få boogie boarda på stora vågor utan framför allt människorna. Som icke-amerikan var jag en raritet. Hade jag en accent eller inte? Min goda vän som var från the valley presenterade mig stolt. ”She sings and she can play the piano and the guitar.” – “Oh, so you’re a musician?” frågade man då entusiastiskt. Riktigt vad jag skulle svara på den frågan visste jag inte, för jag hade ju inte gått på Sibeliusakademin och jag visste inte om man fick kalla sig musiker då. Men i Kalifornien brydde man sig inte om Sibeliusakademin. Jag kunde spela och sjunga så jag tillfrågades genast om jag ville komma med på en födelsedagsfest och sjunga.

Nu ska man ju komma ihåg att det faktiskt var Los Angeles, där alla är aspirerande skådespelare och musiker. Man skulle kunna tro att missunnsamhet och rivalitet frodades, men jag har aldrig varit på ett ställe där min självkänsla byggts upp lika effektivt. Jag var ingen rival utan jag var en i gänget. Nivån på mitt musikaliska kunnande var oviktigt, nu skulle jag uppslutas i den musikaliska gemenskapen. Jag fick vara med. 

Det var så mycket för och så lite mot. Jag kom hem som en ny människa. Eller kanske mer mig själv. Jag hade fått se mig själv speglad i andra på ett positivt sätt. Om de hade sagt att jag kunde flyga hade jag säkert kunnat det. 

”Den som inte är mot oss är för oss,” var det någon som sa när hans lärjungar oroade sig över att andra som inte hörde till de invigda drev ut onda andar i hans namn. Ingen bibelskola innan man fick vara med och inget snack om rättrogenhet. Han sa inte heller ”den som inte är för oss är mot oss.” Inget polemiserande och indelande i ”vi” och ”de”.

Jag vet inte riktigt hur vi ska komma dit, jag har ingen aning i själva verket. Hur börjar man plötsligt tro gott om sina medmänniskor? Hur börjar man plötsligt bjuda med och bjuda in? Hur inser man att det inte är minus min egen glädje, välmående eller framgång när det blir plus någon annans? Men jag vet att jag mådde bra i Kalifornien. Jag var inspirerad och det fanns luft under vingarna. Allt var möjligt.

Den som inte är mot oss är för oss.

, , , , ,

Läs också

En kommentar

  1. Hans Växby skriver:

    Först nu har jag haft tid att läsa din blogg! Än en gång väldigt fint. Tack!
    Hans

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *