Vi har under den gångna hösten harvat igenom Harry Potter-serien med kidsen. Av praktiska skäl har det skett i form av högläsning. Vilket är, för övrigt, ett mycket långsamt sätt att harva igenom drygt 4500 sidor ord för ord, speciellt för den som läser.
Bokserien handlar om ett gäng unga som med Harry i spetsen måste kämpa mot ett gäng onda vuxna, som leds av en fåfäng muntergök vid namnet Lord Voldemort. En ypperlig bokserie som kan varvas med en ypperlig filmserie. Nu kanske någon tror att jag tänker dra paraleller om en tillväxthistoria där pojken stiger upp mot den onda härskaren till andra motsvarande religiösa historier, men det tänkte jag inte.
Det jag däremot tänker skriva om är nyttiga idioter. Personer som är flitiga och idoga men samtidigt enkelspåriga och ovilliga att se saker ur ett vidare perspektiv. Bokserien innehåller några sådana och den som fick mitt blod att koka var en kärring vid namnet Umbridge.
Umbridge är en tjänsteman som tyvärr får mera ansvar än hon någonsin borde få. I grund och botten är hon väl inte en ond person, men hon utför många av bokseriens mer otäcka gärningar i tron om att hon gör rätt. Ett praktexempel på den sk. Dunning-Kruger – effekten.
Dels har hon inte någon som helst förmåga att processa saker utanför sin begränsade världsuppfattning, dels verkar hon ha en blind tro på att systemet är ofelbart. Naturligtvis utnyttjar ondgörarna dessa kortkommanden genom att ge henne ansvar och befogenheter att utföra ganska otrevliga saker, vilka hon utför i en blind tro att det är rätt. Och framför allt lagligt, eftersom de onda anpassar lagarna till deras världsbild. Och lagar är viktiga för Umbridge.
Tyvärr verkar även vår (mugglar)värld vara fyllda av dessa Umbridgar. Personer som är kapabla att göra hemska saker bara för att de inte vet bättre. I den mildare ändan av skalan finns personer som säger direkt sårande saker till sina medmänniskor i tron om att de försöker ”hjälpa” personen de sårar.
I den grova ändan finns allt från fångvaktare på koncentrationsläger till tjänstemän som, med lageboken i handen, separerat småbarn från sina föräldrar med varierande orsak. Det finns otaliga exempel av detta i historia och nutid, och de flesta har varit lagliga enligt den nationens dåvarande lagstiftning.
Voldemortarna behöver alltid Umbridgar för att lyckas idka sin ondhet. Umbridgarna är de som sätter ondheten i system och godtroget utför något de tror att är rätt. Därför anser jag att det stora problemet är Umbridgarna, inte Voldemortarna.
Det kommer alltid någon ond person som tänker ta över världen. Det kan vi inte hindra. Däremot borde vi göra allt vi kan för att hindra Umbridgana från att få idka sin systematiserade praktiska ondhet.
Medan vi harvat igenom bokserien har vi lite diskuterat med barnen olika händelser och vad de betyder och innebär. T,ex när vuxna människor inte gör något även om de ser att barn eller andra vuxna lider. Varför gör man så? Eller när vuxna blir så rädda att de inte vågar stå upp för sådant de veta att är rätt. Svåra frågor..
Men den stora lärdomen måste vara: bli aldrig som Umbridge. Försök alltid förstå ett större sammanhang och ha inte blind tro i allt som står skrivet. Och förstå att det tyvärr finns Umbridgar på alla nivåer av samhället.
Må väl.
Tack.