I vår familj har önskelistorna inför julen alltid avhämtats av tomten till första advent. Listorna brukade lämnas i bastun tillsammans med några nybakta pepparkakor, men i dessa virtuella tider bakas pepparkakorna i Stockholm hos en av döttrarna medan tomten får ta del av själva listorna via facebook. Listorna toppas i alla fall fortfarande med ”Fred på jorden och en städmaskin”.
Städmaskinen efterlängtades i tiden hett av en av döttrarna som särskilt avskydde städning. Det skulle heller inte räcka ens med en av dagens robotdammsugare, nej maskinen skulle kunna plocka undan tvätt och skilja på rent och smutsigt också. Trots de högt ställda förväntningarna ser det ändå mer sannolikt ut med städmaskinen än med världsfreden.
Längre ned på listan har önskemålen växlat, från böcker och strumpor till gemensamma upplevelser. Numera önskas så lite som möjligt av sådant som fyller skåp och hyllor, i stället står bio- eller teaterbesök högt i kurs. Det handlar om att göra någonting utöver vardagen med de närmaste. Men är det faktiskt det mest vi längtar efter, att komma bort från vardagen?
Jag önskar mig åtminsone mera vardag tullsammans med dem som står mig närmast. Fler fredagskvällar med älsklingen, med korsord och Tongåvan i radio. Fler middagar dit alla kommer flängande från skilda håll, fler kvällar i soffan med en halvbra film. Stunder tillsammans med barnen och deras familjer, eller med vänner som sticker sig in i något ärende.
Kära jultomten, jag önskar mig varken guld eller gröna skogar. Ge mig bara mera vardag tillsammans med dem jag håller av!
