I morse körde jag en båt från plats x till y. Det fanns egentligen ingen brådskande orsak att köra båten, men körde sträckan på knappa två timmar i tilltagande regn. Båten hade ett tak och ett kapell, men valde att köra med kapellet öppet och ståendes i regnet (båten har en stol man kan luta stående mot, så det är helt tryggt, om någon oroar sig för stående i båten).
Efter en dryg timmes körande kom jag på att det inte fanns någon orsak att köra i regn, speciellt inte stående i själva regnet. Men det gick av gammal vana.
Med gammal vana menar jag att under de 12 somrar som jag (från och till) varit gårdskarl på Lekis så körde man båten oavsett väder. Om en präst eller kantor skulle till holmen,eller kanske viktigare, från holmen till stan för att förrätta en vigsel, dop eller begravning så skulle hen. Då åkte man. Något av en hederssak för gårskarlarna, vågar jag påstå.
Under mina år inträffade det två gånger att en planerad båtresa inte blev av. Den första var pga. ovanligt stark dimma, så vi fick ta i land på en näraliggande holme för att vänta ut dimman.
Den andra gången var däremot minnesvärd. En ovanligt stark sommarstorm drog över holmen en dag i juli för ett antal år sedan. En präst skulle in till stan för att förrätta ett dop (om jag minns rätt) och behövde skjuts. Stormen hade inte fullt börjat då, kanske 15-18 meter i sekunden då ännu, men av orsak eller annan tänkte jag att det vore oklokt att åka. Det är inte helt okomplicerat om en präst måste inhibera en förrättning, så det blev lite diskussion. Som tur hittades en ersättande präst som fanns på fastlandet (annars skulle en stor mängd smörgåstårta ha blivit oäten hos någon stackars familj vars fest inhiberats…)
Tur att vi inte åkte, för under den halvtimmen steg vinden till över 20 m/s och i byarna över 30 m/s. Holmens brygga lossnade och elledningen gick av (då träd föll på grannholmen på ledningar), så det fanns mycket att stå i med på holmen just då.
Till denna dag vet jag inte varför jag så resolut vägrade åka, fast vädret då ännu var åkbart. Man får kalla det vad man vill. Själv skulle jag kanske tala om sunt förnuft, men någon annan väljer att kalla det ledning eller högre makters ingripande.
Historien har ett lyckligt slut då ingen skadade sig, en ersättande präst fixade förrättningen och det just råkade vara ett mycket välorganiserat skribaläger på holmen som kunde hantera den plötsliga strömlösheten och extrema vädret.
Tänker dock i framtiden sitt bekvämt under tak då jag måste köra båt i regn.
