Vardagstro och söndagstvivel

Andetag,barn,mångfald

Med fokus på det yttre.

30 aug , 2018, 17.29 nanna

 

– ”Vad har han i magen?” frågade han och pekade på pappan i boken som faktiskt var ritad riktigt lite överviktig, förvånande nog. Tja, vad svarar man treåringen?

En god vän berättade att en främmande pojke kommit fram till dem på stranden i slutet av sommaren och sagt: ”Min mamma säger att ni nog äter för mycket godis och chips.” Så kanske man kan förklara att någon är överviktig, men själv hade jag önskat att vi kommit längre än så. (Min vän var glad att badsäsongen började va över vid det laget.)

Om det var nånting jag hade önskat bespara mitt eget barn så hade det varit att lägga märke till utseenden. Följdaktligen sjönk mitt hjärta som en sten vid frågan om vad den ritade personen hade i magen. Men när man är gift med en asiat så kommer det liksom på köpet att vara lite mer utseendefixerad än jag hade tänkt. Det är ganska stort fokus här hos oss på att växa upp och bli stor och stark, vilket är en följd av att man äter upp sin mat. Och det har alltid varit ett samtalsämne. Är han månne för kort? Absolut för mager. Oj, om farmor i Iran såg honom. Och så det gillande leendet och kommentaren ”har du blivit tjock?”

Jag hade svårt att bestämma mig. Mina koreanska elever i Sydafrika skämtade friskt och öppet om varandras utseenden och skrattade gott åt varandra. Den ena var ful men den andra var fet. Den ena hade korta ben men den andra hade ju å sin sida utåtstående öron. På ett sätt kändes det befriande att man hade en sån avspänd attityd till sitt utseende att man kunde skämta om det och låta andra skämta om det. Det avväpnade. Jag tänkte att det måste vara bättre att skoja om saker än att tassa runt på tå. Bättre att skämta om vikten än att få anorexia.

Men så insåg jag ju att var och varannan av mina kvinnliga elever hade opererat ögonlocken så ögat skulle se större (och mer västerländskt) ut, samt att det var lättare att få jobb i Sydkorea om man såg ut som ett visst ideal (bl.a. extremt smal). De allra flesta var helt klart av den åsikten att det inte förestod något problem att operera sig om man var missnöjd med någon kroppsdel. Och då var dessa inte konfucianer utan kristna, som borde omfatta tanken om att Gud skapat människan till sin avbild, bärare av hans dna och gudomlig.

Bättre än att skämta om utseendet är kanske att acceptera. Det är ju nog något otroligt sorgligt med en snart 50-årig karl som undviker stranden för att han anser sig vara för fet.

Herren ser med andra ögon än människor: människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat. (1 Sam 16:7)

, , , , ,

Läs också

4 kommentarer

  1. Patrik Lindholm skriver:

    Ser enbart till hjärtat? 1 Mos 17:
    ”…allt mankön bland eder skall omskäras…
    Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras…
    Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar…
    Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.”

    Utseendekirurgi verkade vara även den föreställde herrens lösning på enligt hans preferenser ofullständiga individers lekamen.

    • nanna skriver:

      Det är ju så med ett litet blogginlägg att man får uttrycka också lite halvfärdiga tankar, men min poäng var den att det är sorgligt att vi låter utseende hindra oss från att leva (exempelvis gå till stranden och simma) och att vi lär våra barn det. Vad gäller omskärelsen så skulle den ju vara som ett yttre tecken på gruppen – lite som maorierna på Nya Zeeland tatuerar sig (vilket däremot var förbjudet för hebréerna) eller alla kvinnor i Lappfjärd förr hade likadana kjolar. Det som utmärkte hebréerna var att de ingått förbund med Gud. Men helt klart så förbjuder väl inte Bibeln att man gör kroppsliga ingrepp och det har förekommit i tusentals år. Jag tycker bara att det är synd att det ska va så att man måste ändra på sig för att passa in.

  2. Patrik Lindholm skriver:

    …vilket enbart understryker att det antas av kristna vara deras guds hållhake på ”sitt” folk och ger dem tillåtelse att intala sig själv om att de är mer speciella i hans ögon än ”alla de andra”. Det går inte att bara vifta bort den föreställde gudens order/lag i GT – som kristendomen för övrigt vilar på – till det självutnämnt utvalda folket om att könsstympning var lösningen på att urskilja sig själv från icke-abrahamitiska religionsrepresentanter, emedan det helt tydligt inte var tillräckligt för hebréernas gud att hans dyrkare enbart sade det åt vemhelst som ifrågasatte deras tro, vilket bara än mer ledde till separationstänkandet manifesterat i ”vi” och ”de” som kristna uppdelade i olika inriktningar av idag tagit väl vara på, trots diverse låtsasekumeniska påståenden. Det finns inget förenande i kristendomens ideologi, tvärtom. Dogmatiken proklamerar enbart om VAD kotteriet skall tänka – inte HUR de skall lära sig tänka – så kärnan skall förbli så homogen som möjligt, immun mot förändringar påtvingade av sen sekulariserade och utvecklingsvänliga delen av samhället.

  3. Patrik Lindholm skriver:

    Hur jag kunde glömma: hebréernas gud var även mycket noggrann i sina dekret om hur och när hans utvalda skulle tillbe honom, i hurudana byggnationer och i hurudan klädsel vissa – ånyo – speciella och i överflöd utsmyckade i flocken skulle framföra hans dyrkan (inga kvinnor närvarande, förstås), i hurudan ordningsföljd förrättningarna skulle genomföras; allting in i minsta detalj enligt lagarna han gav Moses. Annars fann han nyckfullt orsaker att ta illa vid och sanktionera sitt eget folks okunskap, som han valde att identifiera som olydnad.

    Orsak att tro på ett dylikt översinnligt väsen? Inte utan annat än enskilda subjektiva upplevelser och anekdotal hörsägen. Värd att dyrka, presenterades sist nämnda? Knappast, är det enda han erbjuder en käpp och en morot.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *