Utantillkunskap, det som kallas ”learning by heart”, är en utdöende form av vetande i dessa dagar. Vare sig det gäller citat eller siffror finns alltlättåtkomligt på nätet, bara en pekskärm härifrån. Och visst, det är fint att ha tillgång till fakta var man än befinner sig. Samtidigt blir kunskapen lite overklig, distanserad. Den når inte ända in till hjärtat.
Det har funnits tillfällen då enskilda fraser eller meningar har varit allt jag har haft att hålla i då avgrunden plötsligt har öppnats vid mina fötter. Ofta har de varit dikter, och allra oftast rader ur Psaltaren, Gamla Testamentets sångbok. Att just de texterna har kommit för mig kan knappast ha berott berott på ett flitigt bibelläsande, för regelbundenhet och kontinuitet hör inte till mina särdrag. Nej, det har varit orden ur skriftskoltidens tideböner som har varit mina livbojar i dessa ögonblick. Kvällens completorium på Lekholmen på sjuttiotalet. Mångtusenåriga texter, lästa turvis av pojkarna och flickorna, samma texter kväll efter kväll, vecka efter vecka. ”Bevara mig som en ögonsten; beskydda mig under dina vingars skugga” bar mig genom underjordiska sjukhusgångar på väg mellan det nyfödda barnet och den egna sjukhussängen. ”Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga” hjälpte mig när burn-outen tog ifrån mig orken att be.
Ibland undrar jag vilka ord som skall bära våra skärmläsande barn den dagen då deras kraft tar slut -bildligt eller rent konkret. Vem håller reda på de viktiga raderna ur sångerna, vem skriver ned citaten så att också kommande generationer har sätt att hitta tillbaka till sitt hjärtas kunskap den dag de behöver den? Borde alla i denna individualiserade tid samla sina egna kärnord på en lapp i bordslådan, utifall att?
Det känns tryggt att veta att traditionen inte är bruten. Också denna sommar har församlingens konfirmander suttit i Lekholmens kapell, flickorna på ena sidan gången och pojkarna på den andra, för att göra läsningarna tydigare. Ljusa flickröster och målbrottskrovliga pojkstämmor har flätats samman kring texterna, medan orden omärkligt har börjat gro i deras hjärtan. Tro, hopp och kärlek har slagit rot i väntan på framtiden.
Människors liv har stundom helt klart förbättrats när de konverterat till kristendom – eller någon annan religion – eller när de deltagit i behandlingsprogram usurperade av kyrkan ss. AA för att komma ifrån sitt beroende eller missbruk. De är även benägna att tillägna sin förändring till det bättre en gudomlig intervention genom tro istället för att ta till sig belägget för att de i verkligheten själva stod för den. Kristna säger väldigt gärna att Bibeln innehåller alla bra svar som tilltalar på personlig nivå, beroende på hur man läser den. Tyvärr – eller kanske just därför – innehåller den också direkta invändningar mot desamma. Det går inte att hitta nämnvärd kvalitet av etik och moral eller vetenskapligt och historiskt värdefull information i den. Påträffar man något av värde i Bibeln som besvarar ens frågor beror det på det man själv lägger till, inte vad man hämtar från den.
Bara ta de goda tankarna som främjar mänskligt välbefinnande varhelst de hittas – om så i en en livsfilosofi, en religiös dogm, en helig bok eller något annat skönlitterärt eller poetiskt verk – och behåll dem, men gör av med det onödiga medföljande bagaget. Religioner tenderar nämligen att också klänga fast vid bagaget, ävenså kristendom. Jag ser ingen kontext där en antagen gud lyckades inspirera bibelförfattarna att skriva så fullständigt motsägelsefullt om att man undantagslöst skall älska sin nästa som sig själv men inte låta häxor, homosexuella och tredskande barn leva, att av alla människor är speciellt männen jämlika (bara där hälften av Jordens befolkning) men för övrigt kan man hålla slavar som egendom, stympa nyfödda som är perfekta i guds ögon och anse det vara av vikt att beskriva hur man mest effektivt kastar ihjäl oskyldiga spädbarn mot stenar.
Så även om Bibeln, Koranen, Toran eller Upanishaderna var perfekt skrivna utan kontroverser och innehöll enbart goda uppmaningar, skulle de inte vara värda att följa enkom för att de stod där eller för att troende påstod dem vara dikterade av en föreställd gud, utan för att de är goda ursprungligen.