Det är många som med mig anser att den snövita domkyrkan är symbolen för Helsingfors.
Idag är det precis 240 år sedan den tyska arkitekten Carl Ludvig Engel (3.7 1778 – 14.5 1840) föddes. Han kom att bli mest känd för sitt nyplanerade centrum i empirestil i kärnan av Helsingfors. Vad vore väl Helsingfors utan sitt politiska, vetenskapliga, religiösa och kommersiella maktcentrum vid Senatstorget med Statsrådsborgen, Helsingfors universitets huvudbyggnad och bibliotek samt Storkyrkan? Vad hade man visat upp för sevärdheter idag om inte de ryska tsarerna Alexander I och Nikolaj I velat bygga upp det unga storfurstendömets nya huvudstad?
Hur man än ser på saken så har de rikas skrytbyggen alltid genom historien fascinerat och lockat oss människor. Det är kungarna, kyrkan och aristokratin som stått för de allra flesta arkitektoniska pärlorna, t.ex. de romerska villorna, kejsar Vespasianus Colosseum, Justinianus kyrka Hagia Sofia i Istanbul, slotten Versailles, Schönbrunn och Neuschwanstein. Allihop härliga sevärdheter som berättar om olika länders kulturhistoria och om vilka fantastiska konstverk människan varit kapabel att skapa.
Jag är naturligtvis inte naiv. Jag inser att de oändliga rikedomar som härskare, förmögen adel och kyrkan har kammat in under mänsklighetens historia, ursprungligen till stor del har kommit från de stora massorna av slavar, bönder och arbetare. Det är naturligtvis den vanliga undersåten och medborgaren som indirekt finansierat de flesta av de fina arkitektoniska mästerverken med skatter och tunga dagsverken. Det fascinerande däremot är det faktum att dessa byggnader säkert aldrig hade kommit till om det inte varit för att förmögenhet och resurser fördelats ojämlikt.
När man är ute och reser vill man gärna besöka pyramiderna i Egypten, templet Angkor Wat i Kambodja, mausoléet Taj Mahal i Indien, Peterskyrkan i Rom eller Eremitaget i S:t Petersburg. De här historiska kulturskatterna har blivit en viktig del av vårt världsarv. Men då de byggdes var de praktexempel på hur den världsliga och religiösa makten och rikedomen var ojämnt fördelad i samhället. Den härskande eliten har roffat åt sig på de fattigas bekostnad. När det gäller kyrkor och tempel så vill jag ändå tro att man också genuint velat hylla och prisa gudar och inte enbart samla världslig rikedom genom byggena.
Jag inser att det ligger en paradox i mitt resonemang här. Fastän jag i allmänhet förespråkar all slags jämlikhet och jämställdhet, så vill jag absolut inte leva i en värld utan dessa överdådiga skrytbyggen. Trots att det är orättvisor som har gjort byggnaderna möjliga att bygga, så gör ojämlikhetens arkitektur världen mera intressant, estetisk och värd att utforska och uppleva.
”Det här är nog Finlands vackraste bibliotek…” tänker jag när jag stiger in i den av Engel ritade biblioteksbyggnaden vid Senatstorget.
