Glas och muggar, filtar och böcker. Allt är nerpackat i flyttkartonger. Nu ska jag bara skruva ner hyllor från väggarna. Mitt gamla arbetsrum tomt och kalt, kliniskt vitt och mycket tyst. Jag trodde liksom att något av de goda samtalen skulle sitta kvar i väggarna. En eftervärme, liksom. Men nej, väggarna är nog bara stumma.
Av helt odramatiska orsaker flyttar jag till ett annat arbetsrum i Campus Allegro. Mitt nya rum ligger intill ett kafferum, där det finns ett litet kök och ett slags vardagsrum. Flera arbetsgemenskaper delar på kafferummet, så det pågår intressanta samtal där längsmed dagen.
Igår halkade vi in i ett samtal om berättelser. Det slog mig, medan vi pratade, att berättelsens struktur ju ligger till grund för en hel del av det som en människa kommunicerar. Jag menar, hur presenterar du dig, om du behöver göra det spontant? Vad berättar du? Hur börjar du? Och hur gör du om du ska beskriva för en allmänläkare hur du mår? Kanske följer du liksom av bara farten ett bekant upplägg; du börjar från början, går vidare till utvecklingar och större händelser, knyter ihop och avslutar. Du berättar en historia.
Jesus använde sig ofta av berättelser och bildspråk. Det var en man som hade två söner. Himmelriket är som en skatt. Se på ängens liljor. Inte en enda sparv faller till marken utan att er fader vet om det. Jag är också förtjust i de där transportsträckorna, som visar att Jesus funderade och bollade: ”Vad ska jag jämföra det med?” och ”Vad säger ni om det här?” Det är ett evangelium i sig, att Jesus var i dialog med dem som lyssnade – han var intresserad av deras svar, han sökte metaforer ur deras vardag.
Frank Mangs, en av 1900-talets predikanter, skriver i en av sina böcker att den som vill prata tro behöver bildspråk och berättelser. Han skriver till och med att ”den som inte har lärt sig att bruka bilder är dömd att misslyckas,” för ”häri ligger den sanna konsten: att göra stora ting fattbara för vanliga människor.”
Men för mig är det också något fascinerande i tanken att de bildspråk som används i Bibeln inte berättar allt. Med A är det som med B, men A är inte lika med B. För att människan ska förstå är ju Gud tvungen att använda sådana ord och bilder som människan känner igen, men det kan ju hända att de orden och bilderna inte fångar allt som Gud ville säga. Kanske det är därför som Jesus ibland började med att säga: ”Lyssna och försök förstå” eller ”Hör på mig allesammans och försök förstå.”
För mig är det skönt att höra att kristna i alla tider har försökt förstå, medan Gud i alla tider har försökt nå människan. Och i det att jag försöker förstå, är det också befriande att höra att det är mognadsprocess, som fortsätter livet igenom. Som Paulus skriver: ”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”
