Det är varken en nyhet eller revolutionerande tanke att konstatera att livet är oförutsägbart. Men på senaste tiden har jag stått infår speciellt många överraskande lägen bortom min kontroll. Det har varit mer uppenbart än någonsin att man inte kan dirigera över livets takt eller intensitet. Bittert för en som älskar kontroll och tydliga planer.
Det jag har insett är att livet väldigt ofta kommer i en stor våg med både gott och ont, stort och smått, allt samtidigt, som man sedan med bästa förmåga ska lyckas surfa sig fram på. I nästa stund seglar man sedan lugnt fram på en mjuk dyning. Kanske till och med för lugnt.
Livet är verkligen den mest våghalsiga bergochdalbana som jag aldrig blir klok på. Teknik strular, möten inhiberas, besvikelser samlas, tidsbrist, saltgurka i maten, lyckade möten, goda besked, jobberbjudande, framgång, bra gemenskap. Allt samtidigt.
Tyvärr försvinner den extra stjärnglansen från de positiva sakerna då allt händer på en och samma gång. I stället suddar den ut de värsta svackorna av motgångarna. Så kanske det inte är så farligt att allting händer samtidigt? Jag vet inte.
Men en sak vet jag: livet händer och det är inte så mycket man kan göra åt det.
