Det frågades en gång av mej vad ”nåd” betyder. Tyvärr hade jag ingen aning och om vi skall vara ärliga så har jag inte det ännu heller.
Naturligtvis googlade jag ordet och blev (om möjligt) ännu mera konfys. Nåd tycks vara nästan vad som helst. Visst finns det vissa ramar inom vilket svaren verkar grovt taget cirkulera, men någon röd tråd hittade jag inte.
Eftersom jag delvis kan läsa innantill, förstår jag att nåd grovt taget handlar om att man får något (fint) utan att förtjäna det. Låter ju enkelt, sådär på principnivå.
Sedan är den stora frågan vad det oförtjänta är? Är alltså utgångsläget det, att allt man får är nåd eftersom man som syndig inte förtjänar något? Det är ett utgångsläge som nu helt enkelt är lite konstigt. Som jag många gånger vidhållit så tror jag att den personen som kom på konceptet ”arvssynd” inte hade egna barn eller någonsin träffat ett nyfött barn. Eller så led personen av grava personlighetsstörningar. Eller samtliga dessa alternativ.
I mitt tycke strider tanken om absolut nåd ganska kraftigt med den gyllene regeln (eller karmans lag, om man föredrar det uttrycket). Visst skall man vara tacksam för det goda man får, men om man är en god människa och genuint försöker hjälpa sin nästa och göra världen till en bättre plats, så kan allt man får inte vara nåd. Vad vore det då för idé med att vara god och hjälpsam, om det goda man får tillbaka är helt oberoende det goda man gör själv?
Att man passivt bara sitter och tar emot godhet är en mycket konstig tanke. Denna cirkel av nåd skapar en konstig obalans där alla bara får oförtjänt. Den enkla lösningen är ju arvssynden, för då har man syndakontot stadigt på minus genast från start och allt man får efter det är nåd. Lite som vårt nuvarande financieringssystem eller (lite obehagligt i detta sammanhang) hur hallickarna kontrollerar sina offer för människohandel.
Så tror jag inte att någon god och allsmäktig skulle fungera. Varför skulle hon behöva, hon är ju allsmäktig.
