Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Stenarna under mina skor

7 feb , 2017, 20.51 Lina Frisk

 

Det sitter alltid  små stenar fast i bottnen av mina skor.

Så fort en lossnar, fyller en hel grupp det tomma mellanrummet igen.

Gång på gång.

 

De här skorna stannar aldrig upp.

De ser fler perronger än många hinner se under en hel livstid.

Eller så misstänker jag i alla fall.

Stenarna är där för att jag inte ska halka. Ändå hittar jag mig själv pladask på marken ibland.

Det är märkligt hur inget kan skydda en från att falla.

Det är förvirrande att vara på vift, men gruset hänger med.

 

Främmande ögonpar vandrar över till de gulaktiga sidorna i mitt häfte, fyllda av handskrift på språng.

Naken hud pryds av wanderlust i bläck, men jag vill bara stanna upp, inte byta så många underlag mera.

Får man ens önska om det när världen är mindre än någonsin?

Tankarna lossnar och fyller upp lika snabbt som stenarna.

 

Jag försöker pilla bort gruset för att inte repa golvet.

Det är oartigt att bära smuts in i hemmen.

Men de sitter hårt och är svårt att få grepp om. Och efteråt är fingrarna smutsiga, gråa.

Inte alls lika trevliga att sträcka fram.

 

Fotsulorna ska väl aldrig vara helt rena. Några repande taggar och otympliga former finns ju alltid i tankesystemet.

 

Jag lyfter foten och hör hur det knattrar mot golvet.

Ljudets källa är så liten, och far så fort över golvytan.

Jag hittar inte skurken, den kom undan,

som många andra tills dammsugaren plockas fram.

 

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *