Jag scrollar min instagram och stöter på det ena motiverande och peppande citatet efter det andra. Just do it. Stop wishing, start doing. Work until your idols become your rivals. Do it now. Sometimes ’later’ becomes ’never’. Be the best version of you. Stay positive, work harder and make it happen etc etc.
Det enda jag kommer att tänka på är: Är det så fel att vara oproduktiv och omotiverad ibland?
Just nu är jag i en liten motivationssvacka. Det ömmar ännu i hjärnmusklerna efter höstens slit och krafttag och den nya inspirationen har inte riktigt kickat igång ännu. Jag gör uppgifter motvilligt och prokrastinerar tillsammans med tv-serier. Den vanliga gnistan är svagare än vanligt.
Egentligen är det väl värsta dödssynden att erkänna att man har en oproduktivare fas, att man tappat suget lite. Att man känner sig mer som en grymtande Chewbacca än vackra ängar och sirlig font. Men vet ni vad? Jag tycker man har all rätt att känna så ibland utan skuld.
Jag hävdar inte att inspirerande citat är enbart av ondo och att man ska ligga och lata sig dagarna i ända. Däremot kan en hel drös av dem bli en cocktail av osund strävan efter perfektion. På samma sätt som jag som barn alltid fick höra att man måste ha tråkigt ibland för att kunna ha roligt, tror jag att man måste vara omotiverad ibland för att kunna vara motiverad.
