Andetag

En finländsk biskop besökte påven för några dagar sedan. Besöket var säkert mycket trevligt och viktiga frågor såsom flyktingbarnens rätt till skola diskuterades.  Fint med resor till Italien, speciellt såhär under kalla vintern.

Det jag däremot reagerade på var biskopens något intressanta bagage: 100 duvor. Antar att de inte fick åka som handbagage i flyget, för kurrandet och bajsandet skulle antagligen har retat upp medresenärerna på flyget.

Antagligen är detta med duvor åt påven standard praxis, så det finns kanske en duvtjänst i Vatikanen från vilken man kan beställa rätt mängd duvor? Kanske tom. en mobilapp via vilken duvorna beställs.

I de artiklar jag läste stod det att biskopen (eller egentligen hans barnbarn) överräckte de 100 duvorna till påven. Undrar just hur det gick till? 100 duvor utan burar väger ca. 20-30kg och jag antar att pga djurskyddslagar så kan inte alla duvor vara inträngd i en liten bur. Så antingen var ceremonin väldigt lång eller så överräckte de ett presentkort till påven. Lite som att köpa en get i Uganda till någon i julklapp. Jag hoppas på att de verkligen hade 100 riktiga duvor med sig och överräckte dem i burar till påven. Han tar antagligen emot en sådan delegation om dagen, så duvlogistiken är säkert genomtänkt. Det är kanske därför han går i vita kläder?

Nu undrar någon kanske varför jag fånar mej på detta sätt? Antagligen för att jag föredrar handlingar framom symbolik. Jag har inget emot symbolik, men förstår inte riktigt hur världen blir bättre av att en herre i särk ger 20kg fågel till en annan herre i särk?  Biskopen och påven diskuterade naturligtvis viktiga frågor och duvorna är endast en bisats i helheten, men det var vad jag reagerade på.

Biskopen kunde ha gett påven en mobilapp där man släpper hundra fredsduvor genom ett knapptryck. ”Set the not-so-angry birds free” kunde den heta. För varje knapptryck flyger 100 digitala duvor iväg och en överenskommen summa tas från kreditkortet till flyktingbarnens skolgång. Det vore symbolik i min smak.