Församlingarna i Helsingfors har denna vinter ordnat övernattningsmöjligheter för bostadslösa och papperslösa. Speciellt den senaste veckan har det varit något mycket värdefullt.
Tanken om att denna verksamhet skulle ordnas föddes ganska snabbt. Det betydde också att verksamheten sparkades igång ganska snabbt. Nu vill jag inte verka elak, men snabbhet och Helsingfors församlingar är kanske inte något man alltid associerar med varann. Det finns processer, arbetsgrupper och beslutande organ för allt som skall ske. Och allt skall ske i god ordning enligt gällande processer, och utföras främst av anställd och utbildad personal på tjänstetid. Inget illa med det heller, egentligen.
Problemet uppstår när dessa processer skall tillämpas i fältförhållanden eller när en verksamhet inte faller inom de strikta ramar som angivits. Då uppstår det gråzoner och situationer där man borde tillämpa sunt förnuft. Tyvärr finns det ingen processbeskriving för hur man tillämpar sunt förnuft, så man tyr sig till processer och vederbörande praxis.
Om jag förstått rätt, så har natthärbergena skapat vissa byrokratiska problem. Vissa av dessa problem helt verkliga medan andra närmast får räknas som inertia eller ovilja att tänka om. Säkerhet är något som alltid måste tas på allvar, men den kan skötas på många sätt. Det borde inte vara omöjligt att få samlat en pool av frivilliga säkerhetsvakter. Det är frivilliga som gått samma kurs som de kommercialla väktarna, men gör det på frivillig basis. Känner själv ett antal som säkert kunde vidtalas, antingen som helt frivilliga eller mot en liten ersättning.
Min rädsla är att ifall natthärbergeverksamheten fortsätter, sätts den genom processmangeln. Det betyder att anbudstävlingar för dittan och dattan skall ordnas, kommittéer och styrgrupper tillsättas, personal utbildas och diverse tjänstemän göra förvånandsvärt många saker. Sedan anges verksamheten en budget som blir ganska stor (pga ovan). Eftersom tiderna är strama väljer man sedan att inte fortsätta med verksamheten eftersom Rönninge kapell behöver en ny tramporgel.
Missförstå mig rätt, jag vill inte äventyra varken person-eller brandsäkerheten, men det måste finnas en skälig medelväg mellan helt frivillig verksamhet och full processmangel a’la samfällighetens diverse stödfunktioner. Att saker görs rätt och tryggt, men utan att det behövs en heltidsanställd till varje minsta detalj.
Om jag förstått rätt, har det i nattverksamheten deltagit många sådana frivilliga som inte annars varit så aktiva inom kyrkan. Det är mycket fint och måste tas vara på. Hoppas det hittas ett bra sätt.
Om ni undrar vad rubriken betyder, så är 7m2 den yta man måste räkna med åt varje hemlös per sängplats. Det handlar om brandsäkerhet, har jag för mej. Alltså en regel som är viktig att följa.
