För många år sedan, innan bloggar fanns, hur fattigt var inte livet då, vaknade jag en Självständighetsdagsmorgon (det ordet hade gett många poäng i alfapet) under bar himmel. Frös inte trots att jag inte hade något tak utom stjärnorna, stora som dasslock, ovanför mig. Det var på en sandstrand vid Röda havet. I det svaga morgonljuset låg jag i min sovsäck under bar himmel och tittade upp på de gnistrande stjärnorna och sade för mig själv: Grattis Finland, fosterland.
Det året var jag några månader i Israel. Hade bott ett år i Sverige innan det och kände att jag ville prova på något annat. Upplevde att när helst jag öppnade bibeln dök alltid namnet Israel upp. Tog det som ett tecken, dit skulle jag.
Jag fick kontakt med en kibbutz och några veckor senare landade jag i en helt annan värld. Kibbutz Yagur låg i norra Israel, längs vägen mellan Haifa och Nasareth. En kibbutz är ett kollektiv som uppstod i tiderna av staten Israels grundande och lever kvar i modern tappning. Folk bor tillsammans och bedriver verksamhet inom många olika områden och kibbutzer tar emot volontärer, som frivillig-jobbare kallas. Du får ett rum, du får mat, arbetskläder, fickpengar och gemenskap med andra likasinnade från hela världen. Alla bidrar med 6 timmars arbetsinsats 6 dagar i veckan inom olika uppgifter. Kortare dagsresor ordnades för oss nästan varje vecka då vi fick se mera av landet och en gång en veckas resa ända ner till Sharm-el- shejk, sydspetsen vid Röda havet. Det området hörde till Israel på den tiden. Vi åkte buss, sov på bara marken och upplevde mycket. Denna självständighetsdag påpekade jag vid frukosten om dagens betydelse för mig och så fick jag gå först i matkön och fick sitta längst fram i bussen. Hade gärna velat köra ett tag men där gick gränsen sade ledarna.
På kibbutzen delade jag rum med en ung man från Sydkorea, Yong, Han var kristen och studerat vid ett universitet och hade tagit en liten ledighet för att resa runt. Vi jobbade bägge förmiddagarna på fabriken som tillverkade krämtuber och konservburkar och tillbringade resten av tiden med fritid. Det fanns en stor utomhuspool, café, gym, butik, bio och som sagt, sällskap från hela världen. I december när gräset grönskade spelade vi ofta fotboll. Delade in oss i Europa mot övriga världen. Jag var en lång tid den enda från Finland på kibbutzen men det fanns en grupp svenskar, danskar och norrmän också.
En dag när jag kom in på vårt rum sade Yong att en flicka hade varit där och frågat efter mig.
- Vem då?
- En av de svenska.
- Vilken?
- Jag vet inte vad hon heter…
- Hur ser hon ut?
- Blond..
- Det är de flesta av dem. Nåt annat?
- Hon hade skor av trä!
- Samma där…inget annat kännetecken?
- Yong tog sig en funderare och så lyste han upp.
- Jo! Nu minns jag, hon hade en t-shirt med ett kors på!
- Va? Det kan inte stämma, ingen på kibbutzen har en sådan. (Här måste jag lägga in en liten förklaring: Vi volontärer hade inte så mycket packning med oss, man reser vanligen med ryggsäck med begränsat utrymme så man lär sig ganska fort varandras kläder. En t-skjorta med ett kors på hade definitivt stuckit ut ur mängden.)
- Joo, fortsatte han ivrigt. Det var ett gult kors och så var det blått omkring det.Det tog några sekunder för mig att skapa bilden i mitt huvud och sedan sade jag:
- Nu fattar jag! Det är svenska flaggan! Och nu vet jag vem du menar. Yong såg förvånad ut.
- Ett land vars flagga har ett kors? Det måste vara ett bra land, utbrast han.
- Mitt land har också ett kors i sitt, berättade jag och Yong tog in informationen i djupa tankar.
- Ett bra land som har korset till och med i sin flagga, upprepade han.
Jag håller med honom. Grattis Finland och alla som får leva här.
bra land, Finland, Israel, kibbutz, självständighet, volontär
