Vi insåg med familjen att vi inte riktigt hunnit hålla en vettig semester på tre år. Detta främst pga. mitt jobb. Sagt och gjort packade vi väskorna och reste till långtbortistan. Därav även denna något udda tid för publicering av inlägget.
Väl framme i resmålet förstod vi att många här inte kan njuta av svajande palmer och ukulelemusik. De är människor som är utsatta, utstötta eller annars i en svår livssituation.
Hur gör då en samvetsgrann finländare som har kommit hit för att göra så lite som möjligt och njuta några dagar i solen? Får man göra det eller borde man försöka hjälpa dem. Hur hjälper man? Vad kan man göra?
Just när man kommit för att stänga av hjärnan fylls den också av dessa svåra frågor. Kunde man inte få några dagar ledigt från de svåra tankarna och främst tänka på glass och böljande vågor. O andra sidan får de utsatta inte ledigt från sina svårigheter, så varför får jag?
Tyvärr tror jag att jag tar den lätta vägen och tittar på svajande palmer. Skall försöka gottgöra det på något sätt i ett senare skede.
