Det var ganska vanligt i högstadiet. Lite oskyldigt och väldigt ogenomtänkt slank det ut ur tonårsmunnar som inte riktigt förstod innebörden i det de sa. Det var många som ville smaka på de förbjudna orden i munnen. De hade ju hört dem där hemma. Varför inte testa dem bland sina skolkamrater? I takt med att alla växte upp minskade det en kanske aning. Det försvann absolut inte, men några till hade tagit sitt förnuft till fånga. Men det fanns alltid någon som bjöd på ”skämten” som höll fördomarna och föraktet vid liv. Jag blir illa till mods när jag tänker tillbaka på hur mycket vardagsrasism som egentligen existerade under hela min skolgång. Och då var vi bara barn.
Jag ser det fortfarande ibland på sociala medier. Samma människor som i högstadiet stod för rasismen, delar nu främlingsfientliga artiklar och gillar rasistiska bilder. Jag ser det mer sällan nuförtiden på grund av algoritmer och medvetna val. Ibland är jag så nöjd över mitt flöde så jag till och med glömmer att sådant hat existerar och inbillar mig att människor blivit klokare och mer medmänskliga. Men den bubblan spricker så fort jag hunnit bli allt för bekväm.
Efter våldsdådet under en nazistisk demonstration på Järnvägstorget i Helsingfors har jag, som säkert många andra, försökt greppa situationen. Hur det är möjligt att högerextremismen och nynazismen ens har möjlighet, eller rättighet, att ta en så stor plats i vårt land? Att en nynazistisk rörelse har tillåtelse att stå och sprida sitt budskap mitt på ljusa dagen i vår huvudstad. Och varför ser jag människor i mitt flöde som försvarar nynazism och gärningsmannens agerande? Efter aktivt begrundande går jag fortfarande omkring med samma frågetecken.
Jag vill tro att varje människa är god i grunden. Jag vill tro att det är omständigheterna som bidrar till att människor hamnar fel, och får en så skev människosyn. Men bortförklaringarna och ursäkterna börjar kännas otillräckliga och vaga. Det som Finska motståndsrörelsen, och alla som tar dem i försvar, förespråkar är inte yttrandefrihet. Det är hat. Omotiverat hat som inte kräver förklaring. För det finns ingen förklaring. Det är hat.
Varje människa har därför ett stort ansvar. Vi har ett ansvar att aldrig, aldrig, inte under några omständigheter över huvudtaget, gå med i en främlingsfientlig jargong. Inte skämta om fördomar, inte skratta åt rasistiska skämt, inte tyst låta det ske, aldrig, aldrig ta nazism eller rasism i försvar. Vi måste våga säga ifrån. Också när våra nära och kära, kollega, skolkompis, lärare, chef, släkting, bekant eller obekant använder ord och uttryck som inte hör hemma år 2016. För det finns ingen ursäkt för rasism.
Jag tycker man har tappat sinnet för proportioner. Enligt Mikalel Brunila som forskat i högerextremism så finns det 50-60 aktiva (https://www.hbl.fi/artikel/nynazisterna-ar-fa-men-engagerade) nynazister. Antalet anarkister på vänsterkanten torde vara mycket större.
Om vi där har antalet nynazister i vårt land är situationen synnerligen god. I Sverige är antalet runt 10 gånger större.
Det är fullständigt orimligt och irrationellt att tro att dessa förlorare på något sätt skulle kunna hota vårt samhällskick.
Vad man däremot både kan och borde göra är att skärpa straffen för brott mot person, för att få dem och andra våldsverkare bort från gatorna. Det är dock någonting som tycks vara omöjligt att åstadkomma. I stället pratar man om att förbjuda symboler.
Christer Lindholm
Nynazistiska Finska motståndsrörelsens medlemmar är naturligtvis alltför få för att kunna omstörta den rådande samhällsordningen genom en regelrätt statskupp. Genom sin systematiska användning av våld och hotelser för att skrämma politiska meningsmotståndare till tystnad – eller, som i fallet med gasattacken mot Prideparaden för ett par år sedan, för att skrämma bort ”misshagliga” folkgrupper från det offentliga rummet – utgör de ändå ett hot mot yttrandefriheten och därmed också mot demokratin. I det här avseendet skiljer sig nynazisterna också från ”anarkisterna på vänsterkanten”, vars våld åtminstone hittills har riktat sig mot egendom i stället för människor. Även om det här är både olagligt och oacceptabelt är det ändå ur samhällets synvinkel mindre farligt än den terror nynazisterna ägnar sig åt.