Det var visst biskopsmöte för några dagar sedan. Ett uttalade i frågan om könsneutrala äktenskap gjordes. Eller egentligen så gjorde de väl inte det, men det blev livlig diskussion i valda kretsar. Vem sa vad och vad betydde det? Vår egen biskop förtydligade vad som egentligen sagts eller inte sagts.
Bra så, med diskussion alltså. Dialog krävs för att vi skall kunna gå vidare i livet, även om religiös diskussion sällan leder till att någon ändrar åsikt eller får en ny insikt.
Det kommer att finnas de som vägrar göra enligt gällande föreskrifter, oavsett hur föreskrifterna ser ut. Det finns redan präster som nästan i smyg välsingar samkönade par och sedan när det kommer att vara möjligt att göra det helt öppet kommer det att finnas präster som vägrar göra det. Normal dagordning alltså. Vi har lång erfarenhet av denna halvoffentlighet genom de präster som vägrar samarbeta med präster med motsatta könsorgan. Helheten verkar fungera någorlunda, om än det är ganska fånigt, men dessa vägrare brukar ta sitt vägrande på stort allvar. Viktigast är att skutan i det stora hela styrs mot rätt riktning.
Som gräddan på moset hade vi en intressant diskussion i riksdagen i veckan. Även de diskuterade samkönade äktensap. Att det finns människor som vill uttala sig om sin nästa på det sättet är naturligtvis oerhört sorligt, men skulle ha hoppats på att några nya argument skulle ha lyfts fram. Tyvärr inte. Samma gamla runor. Kanske vi äntligen kunde komma vidare till viktigare saker. Eftersom de i riksdagen upprepade sig själv, så skall även jag göra det: om du inte vill gifta dig samkönat skall du inte göra det. Lagen kommer inte att tvinga till det.
Nu till själva saken. Det verkar som om många inte skrivit ut sig ur kyrkan de senaste veckorna. Oftast brukar det bli en klar ökning när denna diskussion är i media, men så verkar inte vara fallet. Kanske alla de som upplever starkt för eller emot redan skrivit ut sig? De flesta nyinskrivna är infanter och de brukar inte skriva ut sig, men bland den vuxna befolkningen verkar det vara ganska stabilt.
Jag har inget emot att skriva ut sig, det är en stark signal som bör användas då man känner starkt för något, men om man vill har förändring sker det inifrån. Det kan vara bra att komma ihåg.