Winston Churchill sade ”when going through hell, keep on going”. Låter kanske självklart men innehåller viss visdom. Det kommer stunder i livet då nästan allt verkar svårt och man inte riktigt vet hur det skall sluta. Då gäller det bara att ånga på, om man skall tro gamle Winstons visdom.
Det är oerhört svårt att ånga på när det är tungt. Mycket av energin går åt till att grubbla och fundera, vilket lämnar mindre energi för att orka med själva situationen. Det kan vara litet eller stort, men det tar upp mycket av ens kapacitet. Blir lätt en ond cirkel.
För att man skall orka ånga på måste man har något att se fram emot. Ett mål att jobba mot eller något trevligt som händer när man är klar. Eller bara vetskapen om att det kommer att blir bättre. Hoppet ger kraft.
På senare tid har det varit många händelser som fått mej att tänka på hur folk orkar med sina motgångar och hur de tar sig ur situationen. Kanske är det så, att man i stormens öga har ett annat perspektiv än de som ser på utifrån? Att man bara väljer att gå vidare, när man går genom helvetet. Antagligen för att det inte finns något alternativ. Det finns en viss tröst i det, på något konstigt sätt. Att man bara måste gå vidare, för man inte kan gå bakåt. Tiden ger en vänlig knuff framåt, vare sig man vill eller inte. Livet går vidare.
I morgon borde vädret klarna upp och solen stiga fram. Vi får hoppas att det även kunde innehålla lite symbolik. Verkar som om många just nu behöver komma bort från regnet och istället få njuta av solsken. Både bildligt talat och rent konkret, alltså.
Vi hoppas på solsken. Allt brukar verka lite bättre då.
