Jag har bäddat ner mig på soffan. Näsan bränner. Sommarflunssa. Jag följer avundsjukt med mitt nyhetsflöde, som fylls av medarbetares roliga, spralliga och stämningsfulla bilder och uppdateringar från skriftskolläger runtom. Skriba bland mina vänner i söder, rippi bland mina vänner här i Östebotten.
Plötslig kommer jag ihåg hur Pellinge kursgård doftar. Blandningen av fukt och hårspray i korridorerna om morgnarna. Blickar som berättar om intensiva tankeprocesser. Stojiga lekar. Skor i en hög vid dörren, handdukar på tork. Åh, jag älskar skriba.
I år är jag bara med på något litet hörn. Men det jag älskar mest med skriba får jag ändå smak av via sociala medier. Kärleken. Som tror, hoppas och uthärdar allt. Som jobbar klockan runt och mer. Som får fyrtio myggbett vid lägerelden. Som finner sjukskötaren inom sig och plåstrar om, hämtar ispåsar, ordinerar Burana. Som sitter på en varm klipphäll och tar sig tid för någon som vill fundera. Som finner vildmarksguiden inom sig och gör en äventyrsbana i skogen. Som bjuder på sig själv, ger ut av sig själv. Alles für das kunst!
Jag beundrar ungdomarna som axlar ansvar som hjälpledare. Och ungdomsarbetsledarna, som sommar efter sommar tar det hela en gång till. Och präster, kantorer, diakoner – ja, alla som vågar äventyret. Som vågar och vill växa med konfirmanderna.
Så vackert.
Du kan följa med stämningar från sommarens konfirmandläger genom att följa kyrkans instagramkonto, söka upp och börja följa Ungkyrka på Snapchat eller se bildflödet från hashtaggen #skriba här.
