Jag tycker om Finland, jag tycker om naturen och jag tycker om människorna. Jag har haft en bild av att finländare tycker om att röra sig ute i naturen. Jag har även haft en bild av att finländare inte är det mest utåtriktade och sociala folket i världen, men nu har jag fått en ny, utvidgad bild av oss finländare: Närheten till naturen tar fram närheten till varandra. Det är kanske inte en helt och hållet vattentät teori, men det är något jag fick uppleva idag. Jag fick dessutom än en gång bekräftat att det är lätt att påverkas av den miljö och den omgivning man befinner sig i. Till exempel kan det ibland vara någonting befriande med att komma ut i naturen, andas in frisk luft och vandra runt samtidigt som man ser sig omkring. I en sådan fri och rofylld miljö blir man själv mer fri och lugn till sinnet, vilket i sin tur smittar av sig till andra. Då kan till och med det som är ”ofinskt” plötsligt bli ett helt naturligt sinnelag!
