Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Begränsningar

25 feb , 2016, 02.14 Sofie

 

The Enemy of art2

 

Jag har ofta diskuterat skapande med min vän som är ateist. Min vän ifrågasätter en troendes förmåga att skapa fritt eftersom han anser att man begränsas i en tro på Gud. Jag vill framhålla att alla är fria att skapa begränsningslöst eftersom vi är skapade av själva Skaparen.

 

Båda har vi rätt. Vi har inte på nåt sätt för avsikt att försöka övertyga varann eller få den andra att vackla i sin livsåskådning, att diskutera olika synpunkter kan stärka ens egna viktiga, sunda tro, eller icke-tro. Men min vän hade rätt i att det finns begränsningar i en tro och jag har rätt i att man ändå kan skapa. Man skapar så klart fantastiska saker även utan en tro, men det är inte tron eller en icke-tro som är det viktiga här, utan begränsningarna, ramarna.

Om du inte har något att utgå ifrån, inget att slå ifrån eller emot, inget att förhålla dig till, inget att hålla fast vid, inget att separera dig från, inget att hata eller älska, då kan du heller inte skapa. Konstens fiende är frånvaron av begränsningar.

Jag vill tro att min tro har hjälpt mig skapa. Mitt skapande har också med personlighet att göra och en vilja, lust, oro och rastlöshet som hela tiden retar mina nerver. Men min Gud har gett mig kärlek och skaparlust.

Jag har många gånger använt mig av följande ord som en barnpsykolog har sagt: ”Ett barn behöver ramar och kramar!” För att nå mitt fulla potential behöver jag kärlek och begränsning, så motsägelsefullt och så sant.

Hat kan vara språngbräda i skapandet för någon. Jag föredrar kärlek. Och enligt Orson Welles behöver jag begränsningarna också.

 

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *