Vardagstro och söndagstvivel

Andetag,Ekofasta

Alternativodlare

18 feb , 2016, 10.19 Mats Holmqvist

 

1966 var jag ett år gammal. Då hade min pappa tillsammans med min mor övertagit gårdens tio mjölkkor och tio ha åker och odlat dem i dryga fem år. Helt enligt tidens anda följde de rådgivarnas budskap och köpte in konstgödsel för att få jorden att producera bättre. I takt med att lättlösligt kväve kom in i systemet frodades ogräset och därför köpte man in ogräsgift. Det hette så på den tiden. Gift mot ogräs.  Sedan döpte rådgivarna om samma produkter till bekämpningsmedel och idag heter det växtskyddsmedel. Det låter väl inte farligt? Att man skyddar växten. Mot vide buskarna i tegdikena rekommenderade rådgivarna Hormoslyr, en produkt med samma verksamma ämne som fanns i Agent Orange, ett medel som amerikanarna spred från flygplan för att avlöva djungeln i Vietnam.

Mamma och pappa startade också upp med trädgårdsodling och planterade morötter, sallad, kål och lök. Sättlökspåsarna hade ett dödskallemärke på sidan. Det hade de därför att rådgivarna behandlat löken med gifter för att det skulle klara sjukdomar under växtperioden.

Sedan hände följande; En dag på våren -66 hade min far kommit hem från fälten där han sprutat gift över kornbrodden. Den av flera gårdar gemensamt ägda traktorsprutan drogs av en traktor utan hytt där han praktiskt taget satt inbäddad i ett moln av verksamma ämnen. När han kom hem och steg in i köket kollapsade han. Föll ihop på golvet.  – Rådgivarna hade inte varnat för att man måste skydda sig själv när man sprider medlet som skall skydda odlingsväxterna.

Från den här punkten började mina föräldrar, efter att ha hunnit använda konstgödsel och bekämpningsmedel endast några odlingssäsonger, starkt betvivla att det kan vara rätt att det står en dödsskalle på påsen som innehåller någonting som skall bli livsmedel för levande varelser. De började låna in böcker och litteratur om alternativ odling, huvudsakligen från Sverige, och anlitade konsulenthjälp av Biodynamiska föreningen i Finland. Samma år lade de om vår gård till ekologisk drift. Den andra i ordningen i vårt land.

Nu kan man reflektera över hur snabbt det hade gått så, att den vedertagna metod för odling som varit det enda rådande, nämligen det naturenliga, på inte mera än ett par decennier hade blivit omodernt och tom. enligt vissa, skadligt för jordarna.  – ”Det kommer att utarma jorden”, mässade rådgivarna och många skrattade åt de unga romantikerna.

Vår gård har nu odlats ekologiskt i femtio år. Ungefär lika länge som jag vandrat omkring på den här planeten. Och historien om mina föräldrars vägval är samtidigt förknippad med min egen ”ekologiska historia”. Har mitt liv då varit en enda lång ”ekofasta”? Kanske det. Eller å andra sidan ett ymnighetshorn av möjligheter till att tänka annorlunda. Att söka framkomliga vägar på sidan av den etablerade odlingsformen. Konstigt egentligen att det som varit det rådande i tusentals år, att odla mat i samklang med naturen, plötsligt får finna sig i att sortera under ”det alternativa”. Undantaget. Medan det kemikaliserade, artificiellt gödslande, kanske snart också genmanipulerande kallas för det konventionella.

Vi manipulerar med ord och vi behärskar och erövrar med ord, vi människor. Roundup-bio är ett fint exempel på det, där växtskyddsmedelsproducenten Monsanto för ett tag sedan lanserade ”bio” ändelsen på sitt glyfosat preparat. Varför och varifrån dök ändelsen bio upp? Vad står den för i det sammanhanget?  På sextiotalet framställde samma företag ett medel som man kallade för Agent Orange.

Sedan starten för fem decennier sedan har de ekologiskt odlande gårdarna i Finland vuxit sig till över 4000 år 2015 och tio procent av odlingsarealen är ekologisk. Det är en fin utveckling som är pågående. Vi har också en boom av intresse för ekologiskt från konsumenthåll som ytterligare stärks av närmats-tanken och Reko–handeln. Att få feedback direkt av konsumenten och känna att maten man producerat uppskattas gör att man orkar i vardagen. Jag skall för min del tänka högt om min syn på ekofasta varannan vecka i denna blogg. Ur bondens perspektiv.

Ja föresten. Idag har vi 140 nötdjur på gården. Kor, tjurar, kvigor och tjurkalvar. Enligt rådgivarna de miljöfarligaste väsen man ungefär kan tänka sig!

, , ,

Läs också

2 kommentarer

  1. Erika skriver:

    Mina föräldrar var inte riktigt lika mycket pionjärer, men ännu i mitten av 80-talet när de lade om sitt jordbruk till det som i dag kallas ekologisk odling (på den tiden experimenterade de med biodynamisk odling och valde sedan det som då oftast kallades naturenlig odling) var det något väldigt udda de sysslade med. Och ville man ha naturenligt odlade produkter fick man antingen odla dem själv, köpa direkt av någon odlare eller gå till hälsokostbutiken och se vad de hade i hyllorna. Jag har så tydliga barndomsminnen av att fara till stan med föräldrarna och hur mamma och jag alltid gick via hälsokostbutiken för att köpa biodynamiskt och naturenligt odlade varor. Egentligen är det ju en otrolig förändring som hänt sedan dess, nu när till och med små kvartersbutiker alltid har åtminstone något ekologiskt i hyllorna. Men just det där med att ”ni är inte kloka, det där går aldrig på sikt” fick mina föräldrar höra många gånger. och om somrarna ordnades det grupputfärder där de alternativa jordbrukarna körde runt till varandras gårdar för att titta på odlingarna och dela erfarenheter – men kanske allra mest för att få kamratstöd och känna att de inte var ensamma.

  2. JohanS skriver:

    Ekologisk odling är ju i princip samma odlingssystem som användes tills man insåg att man kan producera mera om man ser till att jorden får mera näringsämnen. Denna insikt gör att mänskor inte behöver hungra i samma grad som förr. Jag kommer ihåg hur farfar berättade om verkligheten för en torparfamilj på vårarna innan man fått ny produktion igång. Inte hade de tillräckligt.
    Och den som sett serien byn på tv, kanske kommer ihåg hur bonden fick lida när hela skörden förstördes av svampangrepp? Ekologisk
    odling är bra, men konventionell odling är inte heller dålig. Om du är ärlig så medger du att det går framåt på alla fronter och metoderna i konventionell odling i Finland och annanstans har gått framåt.
    Och det skulle vara intressant att få veta varför rådgivarna (vilka?) tycker att dina kossor är farliga?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *