Jag vill tända ljus för min pappa, min gudson och mina kusiner. Jag hann träffa dem och lära känna dem allihopa. Dom var viktiga och dom dog alldeles för tidigt, speciellt dom tre yngsta.
Men den person jag tänker speciellt på nu är min farmor. Hon dog tre månader innan jag föddes. Hon var en späd kvinna, och var tvungen att vara starkare än hon egentligen orkade. Som änka gifte hon sig med min farfar som då var änkling. Hon kom till en bondgård där situationen var tuff. Med familjen bodde en svåger och två svägerskor, inte alltid så accepterande. Farmor var missförstådd. Det fjärde barnet farmor födde var en flicka som dog som litet barn. Farmor fick skulden.
Hon lär ha varit kreativ. Hon handarbetade. Hon åkte med sin vän till Sverige på 60-talet och köpte då moderna plastsaker. Hon var annorlunda än dom som fanns på bondgården.
Jag fick aldrig lära känna henne. Jag hann aldrig prata om henne med pappa. Hon känns viktig för mig, som att vi har samma drivkrafter, men även liknande svagheter. Hennes livsberättelse fascinerar mig.
Jag tänder ett ljus för min farmor Ellen.
