Din stressiga vardag är dina barns barndom, stod det på ett mem. Sociala medier är fulla av olika mem och för det mesta brukar jag välja att ingnorera dem, precis som jag ignorerar kattvideon och annat trams. Men detta mem träffade mej som ett slag i ansiktet.
Budskapet är ju helt självklart, men man glömmer det så ofta. Allför ofta. Man har låtsasbråttom och nån gång på riktigt bråttom. För det mesta låtsasbråttom, när man på riktigt börjar fundera på vad man klassar som bråttom. I de flesta fall är det är brådska och därav följande känsla av otillräcklighet som skapar stress. Sen är det kanske lite av en modefluga av att vara stressad. Då är man viktig.
De egna barnens välmående borde väl ändå vara viktigast av allt? Det betyder inte att man skall sluta vara yrkesverksam och bli curlingförälder på heltid. Däremot borde man försöka vara närvarande på ett bättre sätt. Utan att generalisera så tror jag att många föräldrar blir irriterade på sina barn, när de kommer och vill ha uppmärksamhet medan föräldern chattar på FB eller traderar begangnade barnvinterskor för 2 euro på något nätloppis. Visst, om man inte genast skriver någon konstig bokstavskombination på nätloppiset, så får någon annan (för sina barn icke-närvarande) förälder köpt skorna genom att vara först med att skriva bokstavskombinationen i annonsens diskussionsfält. Att barnen har kläder av rätt storlekt till ett rimligt pris är naturligtvis viktigt för barnents barndom, men det verkar vara något av en hobby för många föräldrar, på gränsen till att vara stressframkallande.
Sedan finns det latmaskar som jag, som vill ligga på soffan framför TV:n och vara på gränsen till katatonisk. Eller skriva en jätteviktig epost just när barnet vill bygga lego tillsammans. Sådant måste jag sluta med. På riktigt.
Jag tar viss tröst i att jag försöker ha lugna morgnar med barnen. Vi vaknar och äter i lugn och ro, sedan cyklar vi i allsköns ro till dagis. Kanske stannar vi på vägen och tittar på någon rolig trädgren eller kör en omväg via någon rolig bakgård. Vissa mornar är det bråttom och stress, men då jag är mycket borta och sällan kommer tidigt hem, försöker jag göra mornarna till något behagligt för oss alla. Tursamt nog kan jag relativt bra reglera hur mina morgnar ser ut. Brukar dock stiga upp tidigare än alla, så att jag hinner läsa tidningarna innan barnen vaknar. Annars skulle nog min mentala hälsa lida.
Det finns alltid undantag som bekräftar regeln. I går kväll satt jag med en offert till över midnatt (började först då barnen somnat, bör påpekas) och var ganska trött i morse. Oftast brukar barnen inte komma och väcka en sovande föräldrar, då de utan vakna föräldrar kan välja sina TV-program själv. I morse ville dock 2-åringen väcka mej för att berätta att en dagiskompis i går hade sett en ekorre från bilfönstret. Tydligen var detta viktigt för barnet, då han riskerade sina TV-program pga denna information.
Sådan information skall emottas med stor gläde, då de inte är många år tills man inte mera kommer att bli informerad om vilka djur barnets kompis sett ur bilfönstret. Då är det för sent att inte vara trött och stressad längre.
