Mitt i allt kaos som råder i världen vill jag komma med ett inlägg av en mer personlig karaktär. Jag är en ung människa, åtminstone tycker jag själv att jag är det. Jag fyller 30 i januari och känner att livet ligger framför mig, att jag än så länge nätt och jämnt kommit igång.
Det här är en härlig ålder. Jag har nyss blivit vuxen på riktigt, skapat och börjat leva mitt liv. Det känns bra på många sätt, men det finns också mycket som skaver. Det känns som om något ständigt var på väg att förändras, som om tusentals små pusselbitar ständigt var på väg att falla på plats. Men ännu är jag inte där, bara fruktansvärt nära.
I de stunder jag känner det här extra klart, önskar jag ibland att jag kunde se på världen som Tooticki gör i Trollvinter och helhjärtat konstatera att ”Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.”
Jag är inte så himla bra på det, men jag vill bli bättre.
