Det känns som att jag inte har mycket ord i mig just nu. Jag har svårt att formulera skrivna ord annat än det jag ritar. Kanske för att det är förändringar i antågande. Både praktiska men även mentala förändringar ska gås igenom. Orden i bokstavsillustrationen passar väl in just nu.
Jag är en worst case scenario-person. När jag eller familjen står inför nya utmaningar går jag alltid igenom alla tänkbara händelseförlopp där det går åt skogen. Det blir lätt kaotiskt, åtminstone i mitt huvud. Men det brukar ge sig. När allt lugnar ner sig inser jag att jag var ganska bra förberedd på vad som än kom emot, just i och med att jag redan tänkt igenom de värsta tänkbara scenarierna.
Men jag känner mig så omständig som människa, mer ofta än bara ibland. Men vem gör nu inte det. Eller har jag fel? Är jag enda som känner kaos inför (stora) förändringar?
Sofie
Du behöver inte känna dej ensam! Jag lider också av att alltid fantisera det värsta! Hittade ett ordspråk som lyder så här: Ingenting är så dåligt att det inte kan bli bättre.
Fast det tröstar nog inte, har man vilda tankar o fantasier så har man!! Men trösten ligger väl i att det nog vanligen brukar gå mycket bättre än man fantiserat om!